måndag 27 oktober 2014

Distinkta sidor

Två distinkta sidor på Allman Brothers gitarristen Richard Betts första soloalbum Highway call från 1974. Utgivet liksom Allman Brothers på Capricorn.

Richard Betts har med sig många kända musiker men ingen från Allman Brothers. Några kända namn är Jeff Hanna från Nitty Gritty Dirt Band och Vassar Clements som var med i Old and in the Way.

De distinkta sidorna kommer av att första sidan bjuder på countryrock och andra sidan bjuder på instrumentell musik i jazzig bluegrassstil. Musiken är genuin och äkta och påminner om både Allman Brothers och Old and in the Way. Musikerna som medverkar är väldigt virtuosa och det är roligt att lyssna på albumet. Mer jazz än man kan vänta sig på sidan två men första sidan är verkligen genuin countryrock

Long time gone har precis den härliga lite dämpade reflekterande öppna viddernas ljud som Allman Brothers hade på Sisters and Brothers plattan. En massa bra gitarrspel med akustisk känsla och en del pedal steel. Kvinnlig röster tillhörande Reba och Dottie i kören The Rambos bidrar till att göra låten riktigt bra.

Rain fortsätter i samma sköna avslappnade stil. Innehåller även några annorlunda gitarrljud.

Highway call är lite långsammare och mer som traditionell country i stilen. Bra piano spelat av Chuck Leavell.

Let nature sing inleder på samma sätt som föregående låt men sen kommer de igång med banjo, mandolin och fiol som skapar en väldigt genuin känsla. En kör hummar i bakgrunden till ett strålande banjosolo.

Andra sidan innehåller bara två låtar som båda är instrumentala. Hand picked är först ut. En lång improviserad låt. Jeff Hanna medverkar på akustisk gitarr. Det är långsam låt som vaknar till ibland. Speciellt när Vassar Clements river av ett långt solo på fiol. Det låter nästan som ett blåsinstrument på ett ställe och som en humla på ett annat. Betts själv spelar fint på elgitarren som också låter som ett blåsinstrument på ett par ställen. På ett ställe låtar han tonerna snubbla på varann vilket låter kul. Vi hinner även med ett avslappnat solo på piano. Man kan säga att det är bluegrass spelat på jazzmanér.

Skivan avslutas med låten Kissimmee kid. Den fortsätter i samma stil. Jazzig bluegrass. Virtuost framförd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar