Ny artist samma band

Nästan samma band med Garland Jeffreys, Stan Szelest, Ernie Coralla, Sandy Konikoff och Harvey Brooks som spelade under namnet Grinder's Switch som jag skrivit om tidigare agerar här kompband åt John Cale på hans soloalbum Vintage Violence från 1970 utgivet på Columbia. Musiken är långt ifrån Velvet Undergound och påminner mer om Nitty Gritty Dirt Band med deras vinkel på countryrock som går mer åt pop-hållet. Det här är John Cales första soloalbum. Men han medverkade som ljudtekniker på t ex Morning Glory från 1968.

Ett ganska ojämnt album men ett par låtar är fantastiska Big white cloud och Please men även Cleo är mycket bra. Enligt baksidestexten så är det något slags historiskt tema med Karl den store och Kung Offa av Mercia.

Hello, there inleder skivan med en cirkusinfluerad melodi.

Gideon's Bible är en betydligt bättre låt med en liten orgelmatta som bakgrund och en melodi som växer vackert i refrängen.

Adelaide fortsätter tyvärr i vaudevilletradionen.

Big white cloud en riktigt bra låt med en reflekterande stil i sång och melodi som förstärks av sparsmakade pianotoner och orgel eller stråkar. Som grädde på toppen har låten en kör som svarar i refrängen. En underbar låt.

Cleo en liten sprucken poppärla med en kör på ett par ställen och kul instick på gitarren och pianot.

Please har en storslagen melodi framförd på ett anspråkslöst sätt med bra pianospel med mycket känsla och en del pedal-steel gitarr. Riktigt bra sånginsats också.

Andra sidan inleds med Charlemagne fortsätter i en böljande lågmäld countrystil med pedal steel gitarr och piano.

Bring it on up har lite snabbare men påminner mycket om föregående låt.

Amsterdam är en väldigt långsam med knappt hörbar melodi.

Ghost story höjer tempot något men ändå ingen större melodi. Ganska mörk i stilen med orgel i bakgrunden.

Fairweather friend är en liten klämkäck låt med piggt gitarrspel och knasig sång.