En kväll på värdshuset

Den här skivan med den brittiska gruppen Steeley span hörde jag för första gången på en skivmässa i Huskvarna där en säljare spelade den bakom sitt bord. Jag fastnade för ljudbilden och köpte den. Gruppen hade jag inte hört talas om tidigare. Skivan var gruppens fjärde och heter Below the salt och gavs ut 1972 på Chrysalis. Min kopia är den amerikanska originalutgåvan. Jag kan inte riktigt likna dem vid någon annan grupp de har en egen stil med ålderdomliga låtar men med ett modernt driv. De skiljer ut sig från amerikanska grupper som ofta hämtar stoff från country, blues eller bluegrass.

Steeleye span bestod av Rick Kemp på bas, Bob Johnson på gitarr, Peter Knight på fiol, mandolin, banjo och sång, Maddy Prior på sång och Tim Hart på gitarr och sång.

Jag tycker om skivan speciellt King Henry och John Barleycorn på andra sidan som är fantastiska låtar på varsitt sätt. Den första är improviserad och rik på dynamik, den andra fantastiska sångarrangemang och en strålande melodi. Samtliga låtar är deras tolkningar av gamla folksånger och de har med källhänvisningar på insidan av skivomslaget. Här finns även texterna tryckta.

Spotted cow är en ganska frejdig låt med ömsom Maddy och ömsom Tim på sång. Fin melodi som byggs dynamiskt med olika stränginstrument.

Rosebud in June har en mer kyrklig framtoning. Maddy sjunger först och sedan kommer en blandad kör som svarar. Inga instrument men bra tryck ändå.

Rigs är en rent instrumental sång med fingerfärdiga stränginstrument, kanske gitarr men låter en del åt både mandolin och banjohållet. Gladlynt melodi.

Sheep-crook and black dog har en mörkare framtoning med vacker sång från Maddy och glesa bastoner från ett stränginstrument.

Första sidan slutar i mer positiva dansanta toner i Royal forester med fiol och andra stränginstrument. Bra sångarrangemeng och en dynamisk melodi.

King Henry har Bob som sångare och mycket flinkt och drivet gitarrspel som även fylls på med fioltoner. Fioltonerna har stundtals nästan lite vibbar från Velvet underground. Spännande arrangemang med ett tungt basljud som slår till som en tung slägga. Den Maddy sjunger även duett en bit in i låten.

Gaudete har en vag melodi och en viss sakral framtoning.

John Barleycorn har en väldigt behaglig och medryckande melodi. Den har något lättsamt över sig med lekfulla sångarrangemang med Tim på sång och sen kör med Maddy i bakgrunden ibland. Mycket bra gitarr och fiolspel som låter lite som en svensk folksång ibland men med en lätt sydamerikansk rytm.

Saucy sailor som avslutar skivan har tyvärr en vag melodi speciellt det instrumentala slutet.