Spansk rock

Jag läste om den spanska gruppen Tapiman på en annan blog. Deras första album betingar ett ganska högt pris så jag började med deras andra som heter En ruta och gavs ut 1979 på Chapa discos. De bjuder på allt från hårdrock till rock n roll och blues och även en del drömska toner. Ganska annorlunda från en annan spansk skiva med Jeanette som jag skrivit om här på bloggen tidigare.

Mina favoritlåtar är Goesberry park, No puedo och Lloro por ti som alla har ett bra driv och bra gitarrspel.

Goesberry park inleder. Den finns även med på deras första album. En riktigt bra driven takt med fina taktfasta gitarrtoner med en del improvisation på sina ställen.

Yo ya lo he vivido fortsätter i en taktfast hårdrocksstil men med ett annorlunda mer basinfluerat gitarrljud. Ett litet mellanspel med en del spännande improviserad gitarr.

Rock del furgon är som hämtad från ett Chuck Berry album. Bra gitarrspel.

Hermanos här byter de stil med en mer drömsk stil i inledningen. Sedan kommer de igång med hårt gitarrspel. Sångstilen passar inte riktigt in dessvärre.

Descalzos även här är de lite drömska med ett susande vindljud, sparsmakad orgel och akustisk gitarr som håller sig till slutet.

Andra sidan inleder med No puedo. Även här en del mystiska toner sedan kommer låten igång med ganska tung skramlig rock åt det bluesiga hållet.

I'm so down fortsätter på den inslagna vägen med ganska skramlig rock.

Lloro por ti här hittar de en mer renodlad bluesstil med både piano och munspel förutom fantastisk temperamentsfull gitarr.