söndag 25 mars 2018

Ett bredare Black Sabbath

Technical Ecstasy från 1976 på Vertigo är Black Sabbaths sjunde album. Här har de breddat sig ordentligt med andra ljudbilder och musikstilar gentemot debutalbumet. Jag tycker att det är ett trevligt och bra album speciellt låten It's alright. Påminner som helhet en del om Queen med hårdrock mixat med pop.

Black street kids inleder i högt rusande tempo med ganska vilda riff och bra dynamik.

You won't change me har en mer episk öppen känsla med orgel men bra tyngd och fint gitarrspel.

It's alright är en trevlig lågmäld låt med pianokomp och bra sånginsats av Bill Ward istället för Ozzy Osbourne.

Gypsy avslutar första sidan. En mer traditionell rocklåt med mycket melodi och ett ganska brett anslag. Bra variation.

All moving parts (stand still) är en ganska långsam rockig låt.

Rock n roll doctor har lite boogie känsla med stabilt gung.

She's gone är en akustisk och trevande låt med gitarr och fioler i vackra arrangemang.

Dirty women avslutar skivan. En tung men ändå ganska snabb låt som växlar tempo ett par gånger också.

2 kommentarer: