måndag 10 april 2017

Modern svensk psykedelia

Det har inte blivit ofta som jag skrivit om ett samtida album här på bloggen. Men nu ska jag göra det. Läste om gruppen MaidaVale i Corren nu för någon vecka sedan.

Där stod det att de har en ljudbild från 60-talet och att några av deras inspirationskällor är Janis Joplin och Jefferson Airplane. Då köpte jag deras album Tales of wicked west från 2016 dagen därpå. Namnet kommer från en stadsdel i London eller möjligen en plats i västra Australien.

MaidaVale besår av Sofia Ström på gitarr, Mathilda Roth på sång, Linn Johannesson på bas och Johanna Hansson på trummor. De bjuder på en tuff attityd och en ljudbildsmässigt ganska genuin 60-talskänsla eller egentligen mer 70-tal. Påminner tyvärr inte om Janis Joplin. Desto mer Jimi Hendrix i uttrycket men en tätare atmosfär lite som Black Sabbaths första skiva. Finns även vissa likheter i ett par låtar med gruppen Grodeck Whipperjenny. Den där riktigt fina lyssningsupplevelsen infinner sig inte men det är bra gjort och jag tycker att de lyckas med ljudbilden.

Min kopia av skivan verkar sakna en låt som enligt en recension ska vara sista låten Heaven and earth men den finns inte med på mitt exemplar. Även Discogs listar skivan med denna låt inkluderad. Lita märkligt.

Låten (If you want the smoke) be the fire har en mörk tät svävande atmosfär. Colour blind har mycket bra gitarrspel. The greatest story ever told har bra variation i temperament. Dirty war har ett fint sprucket gitarrljud ibland.

Andra sidan inleder med Restless wanderer den har bra dynamik och variation med viss blueskänsla vilket gör den till skivans klart bästa låt. Standby swing är en tungt gungande låt. Wish I'd been born at sea är en kort låt som framförs ackapella. Find what you love and let it kill you har bra gitarrspel med snygga solon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar