Bortfjantat

En ganska upphaussad skiva i samlarkretsar. Power of the picts med gruppen Writing on the wall. Skivbolaget heter Middle Earth. Det bara haglar historiska referenser och fantasyreferenser. Tyvärr är det barnslig orgelrock lyssnaren bjuds på. Skivan gavs ut 1969. Men har ett betydligt senare sound. Ibland känns det som att de hittat något ett riff eller en melodi men då fjantar de bort det med konstiga instick eller barnsliga sånginsatser. Typiskt brittiskt egentligen om man tänker på The Beatles, Led Zeppelin, The Yardbirds, Cream osv.

Referensen till pikterna är kul eftersom de är ett skotskt band. Musiken i sig innehåller inget historiskt vad jag kan förstå.

It came on a Sunday inleder med ett bra gung. Mrs.Coopers pie har en konstig sekvens med långa kyrkoinfluerade orgeltoner med omväxlande mer intressant hårdrock med gitarr och bas. Ladybird har en desillusionerad melodi med murriga orgeltoner.

Aries avslutar första sidan. Den inleder med konstiga toner som hämtade från skivan med gruppen Spleen. Sen kommer några aggressiva hårdrocksslingor med förvirrad orgel och sedan någon som talar istället för sjunger. Väldigt teatraliskt och inte bra.

Bogeyman inleder med klassisk folkmusik som jag inte kan namnet på. Sen kommer en ganska tung och mörk låt tyvärr med konstiga skrik i.

Shadow of man inleder med marscherande trummor som växer i styrka tillsammans med långa orgeltoner. Har en del behaglig stämning över sig med spruckna gitarrtoner. En deklamerande sångare som vänder till sin röst stundtals på ett barnsligt och teatralt sätt.

Taskers successors har ett orgelindränkt sounds den också. Ett behagligt tempo och överdriven sång men inte så teatralisk som på flera håll annars på skivan.

Hill of dreams fortsätter i ett behagligt tempo. Tyvärr klämmer de in ett oförklarligt dragspel mitt i alltihop på vissa ställen.

Virginia water har en massa tillgjord sång den också.