söndag 7 september 2014

En av de fyra solarna

Carl Perkins tillhör skaran av de klassiska rock n roll artisterna. Tillsammans med Elvis Presley, Jerry Lee Lewis och Johnny Cash spelade han in på Sun Studios i Memphis Tennessee. Skivan som jag tänkte skriva om här är hans första LP som kom ut 1958 på Sun Records men min kopia är den engelska utgåvan som gavs ut på etiketten London. Titeln är Dance album of Carl Perkins. Det är en äkta snäll känsla över hela skivan.

Carl Perkins musik är ofta countryinfluerad med en stark och djupt rotad genuin stil. Men han har även några riktigt klassiska rock n roll låtar. Musiken är taktfast, glad och melodiös. Hela tiden varierat så det är roligt att lyssna på. Gitarrspelet är ljust och med snabba knäpp med fina solon som ibland har lite bluegrasskänsla och ibland är härligt spruckna. På samma sätt som Johnny Cash så skrev han de flesta av sina låtar på egen hand vilket även tas upp i texten på baksidan av skivomslaget.

Skivan inleder med klassikern Blue suede shoes. Fina gitarrtoner, bas och sång. Spelades även in av Elvis Presley.

Movie magg har en fin djupt rotad rockabilly känsla. Bra bas och fina gitarrsolon med en fin hawaiiansk knorr på slutet. Sånginsatsen är försiktig och bra.

Sure to fall har en del stämsång och häftig bluegrassinfluerad elgitarr på ett par ställen. Djupt rotad genuin musik.

Gone, gone, gone har en rockigare tuffare känsla. Viss blueskänsla.

Nästa låt är klassikern Honey don't. Inleder coolt med sparsamma gitarrtoner och drar sen igång med ett fint driv och dynamiska solon med fin kontrabas. Har spelats in av Ronnie Hawkins.

En av endast två coverlåtar på hela skivan är The Platters klassiker Only you. Långsamt gungande och med bra sug i. Bastoner i grunden men blir ljusa gitarrtoner ibland på vågtopparna. Medryckande och böljande.

Andra sidan inleder med behaglig hillbilly i låten Tennessee. Fin medryckande melodi. Bra samspel mellan Carl och bakgrundssångarna och fina instick på gitarr.

Wrong yo yo är den andra coverlåten på skivan, den har en okänd kompositör och textförfattare. En ganska rockig låt med viss 30- eller 40-talskänsla i melodin. Mycket gitarr som dessutom spelas på ett annorlunda sätt med mycket ringande i tonerna.

Everybody's trying to be my baby en riktig rock n roll låt med en melodi som påminner om Johnny B good. Texten är lite i samma humoristiska anda som svenska Det är inte lätt att vara ödmjuk.

Nästa låt är klassikern Matchbox. Väldigt driven och härligt undertryckt vildhet. Fina gitarrsolon. Har spelats in av Ronnie Hawkins.

Your true love är en snabb men ändå långsamt flödande låt med fina bakgrundsstämmor och stabilt basspel som skapar en snabb galopperande känsla. Sen kommer ett distat gitarrsolo helt oväntat och bra.

Skivan avslutas med låten Boppin' the blues. En rejäl bluesbaserad rock n roll låt. Carl sjunger med övertygelse.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar