I sanning udda men helt underbar musik. En slags folkrock med bara fiol och två akustiska gitarrer kanske vissa inslag av country eller bluegrass. Musiken undgår klassificering. Två låtar tycker jag ger Linda Perhacs vibbar och fiolen kanske påminner om John Cale i Velvet Underground. Kanske progressivt och psykedeliskt. Ljuvligt och vildvuxet på samma gång.
Skivan spelades in av den Kanadensiska duon Allan Fraser och Daisy Debolt medverkar gör också Ian Guenther på fiol. Skivan heter Fraser and Debolt och gavs ut på Columbia 1970. Allan Fraser har skrivit flera av låtarna men Daisy Debolt har också skrivit några. Två har de skrivit tillsammans och två coverlåtar. De gav ut sin andra och sista LP With pleasure 1973. Daisy Debolt dog sorgligt nog 2011.
En av de mer utmärkande dragen av musiken är de väldigt speciella sångarrangemangen som verkar helt improviserade och ger musiken en sällsynt levande känsla. Men ändå är musiken melodiös och har tydliga takter som visserligen flödar och ändras tillsammans med temperamentet. Sen måste man ju naturligtvis nämna det annorlunda kompet med en improviserad vild fiol som verkligen tar ut svängarna. Gitarrerna matchar fiolen och sången mycket bra. De verkar ha haft väldigt roligt när de spelat in skivan och de ger efter för alla infall utan att någonsin bli omusikaliska eller förlora sin genuina och äkta känsla.
Skivan inleder med All this paradise. Väldigt tyst inledning men den kommer igång. En ganska snabb och melodiös låt med bra sånginsats och annorlunda skiftningar av takt och temperament.
Gypsy solitaire har en otroligt udda ljudbild med riffbaserat fiolspel och rytmiska sånginsatser som kommer och går i riffen. Fraser och Debolt sjunger i verkligt improviserade stämmor. Ibland kommer en refräng som har mer melodi och längre toner på fiolen.
Them dance hall girls är en mer traditionell folkrockslåt med vackert fiolspel och fina gitarrknäpp i ett genuint komp. Fraser sjunger huvudparten men Debolt kommer in ibland. I en mellansektion spelas lite piano och saxofon vilket ger en underbar genuin stämning inte olik några av låtarna med The Insect Trust.
David's tune har en mer riffbaserad stil som de två första låtarna. Mycket temperament i sången som är melodiös och varierad. Låten är skriven av David Owen.
The waltze of the tennis players är en mycket stillsam låt med mjuk vacker sång och en melodi som vaggar lyssnaren till en ljuv sinnesstämning.
Armstrong tourest rest home inleder mystiskt med spridda hummanden eller rop och stråkljud. En kort låt som brygga mellan låtar.
Fraser and Debolt theme är en mjuk och behaglig låt där man hör en fin smärta i Debolts röst. Bra dynamik i ljudbilden.
Andra sidan inleder med Old man on the corner framförs av Debolt med Fraser som fyller på ibland och ibland sjunger de i varsin högtalare. Riffbaserat med blixtrande fioltoner ibland. Väldigt medryckande med varierande melodi som ständigt överraskar.
Warmth är som titeln antyder en väldigt varm och mysig låt. Vacker melodi med lågmälda gitarrer och vackra fioltoner. Väldigt bra omväxlande improviserade sångarrangemang.
Stoney day har ett sparsmakat drömskt ackompanjemang inte olikt en Linda Perhacs låt. Utforskande långsamt och förundrat promenerande toner på gitarr och fiol med spännande och varierad dynamik. Debolt sjunger hela låten ibland nästan viskar hon och Fraser viskar lite grann i den andra högtalaren.
Pure spring water inleder nästan obemärkt från föregående låt. Men den här låten har mer driv med en stark melodi och fin duettsång med roliga arrangemang. Några fjädrade toner som jag inte vet varifrån de kommer ger en svängig känsla. Avslutar med ett riktigt drömskt märkligt Linda Perhacs liknande parti.
De avslutar med en cover på beatelslåten Don't let me down skriven av John Lennon och Paul McCartney. Den inleder med ett intensivt rytmiskt parti. Sedan börjar den väldigt melodiösa härligt sorgsna men ändå uppiggande låten. De sjunger underbart fint i duett med fin känsla och en otrolig improviserad variation. Fiolen och gitarrerna kompar fint och ljuvligt kryddat. De har en förmåga att variera dynamik och temperament på flödande sätt som hela tiden ligger i linje med låten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar