Douglas Adams delfiner

May Blitz gav ut sitt andra och sista album 1971 på Vertigo. Albumet har titeln 2nd of May. Jag har tidigare skrivit om deras debutalbum från 1970.

Här är de lite mer jazziga i sin stil men de har ändå kvar tyngden i låtarna. Mina favoritlåtar är 8 mad grim nits och High beech båda från b-sidan och sinsemellan ganska olika men riktigt bra.

For mad men only inleder skivan. Ganska snabb med trummor och en distad gitarr som ger ett grymt brusigt ljud. En stressande låt som jagar på lyssnaren. På några ställen får de till samma bubblande ljud som 13th floor elevators.

Snakes and ladders låter som en titeln på ett datorspel eller en film. Här bjuds man på lite kuslig jazz och ett driv som för tankarna till Spirit. En bit in i låten kommer ett mäktigt gitarriff med kuslig sång till.

The 25th of December 1969 här blir det böljande stämsång med klingande gitarr och trummor. Efterhand blir det lite irrande sökande jazz innan grundmelodin letar sig tillbaka.

In part har lite flöjtljud och en ganska snabb pratande sång med lite cooljazzinfluenser. Bra gitarrspel kommer in på vissa ställen. Innehåller tyvärr också ett väldigt långt och inte så intressant trumsolo.

Andra sidan inleder med 8 mad grim nits en tät hård låt med maffiga trummor och grym svävande bas. Även fina gitarrimprovisationer med en intuitiv jazzig känsla fast rejält distade.

High beech är mer nedtonad med en berättande akustiskt ljudande gitarr i lite orientalisk stil som är väldigt luftig. Även snygga spontana sångarrangemang. Har lite Relatively Clean Rivers över sig.

Honey coloured time inleder på ett säkert sätt med starka gitarrtoner sedan kommer mer drömskt kusliga stämningar speciellt sången. Märkligt instängd känsla även om det jazzas upp mot slutet. Lite liknande första sidans flirt med Spirit.

Just thinking är en väldigt försiktig lågmäld låt med lite drömsk inledning. En bit in i låten kommer vridna gitarrtoner som från en val. Till lite konstnärsjazzigt bakgrundskomp. Mot slutet kokar de upp intensiteten ordentligt med bra sång och ett lunkande komp med fin dynamik. Sen avslutas låten med ett djuphavsljud från blåvalarna. Eller är det Douglas Adams delfiner.