Nitty gritty dirt band gjorde en del obegripliga val på sitt första album. De valde att spela in 4 vettiga låtar och 8 vaudeville eller annan typ av skämtlåtar. Albumet är självbetitlat och kom 1967 på märket Liberty.
Det är ungefär samma medlemmar i gruppen som vid inspelningen av Uncle Charlie skivan som jag skrivit om tidigare. Förutom Ralph Barr som inte var med senare.
Nitty gritty dirt band inleder med en av de vettiga låtarna Buy for me the rain. Behaglig melodi med fiol, banjo som låter som en cembalo och fin stämsång.
Nästa låt Euphoria är en förfärliga skämtlåt och likaså Melissa som går mer i vaudeville spåret. You took the happiness (out of my head) är ytterligare en svårartad låt i groteskt music hall stil där sångaren försöker sig på engelsk accent. Eländet fortsätter med Hard hearted Hannah.
Första sidan avslutar ändå bra med Holding en låt i liknande stil som första låten. Stark melodi och de ljusa cembalo-liknande tonerna. Här är countrykänslan lite större.
Song to Jutta inleder andra sidan på ett föredömligt sätt. Bra sång i en melodiös låt med bra trummor och riktigt bra gitarr som påminner om Kak med sin Lemonaide kid.
Candy man inleder lovande med dröjande toner sen blir det tyvärr en halvt om halvt skämtlåt av det.
Dismal swamp är en instrumentell låt med bra banjo i rasande tempo som fylls på med fiol och bra trummor. Varierad och rik på temperament.
Nu kommer eländet med skämtlåtar tillbaka med I wish I could shimmy like my sister Kate och Crazy words, crazy tune.
Skivans sista låt är You're gonna get it in the end har ett märkligt driv men balanserar på gränsen till en skämtlåt. Håller ihop ganska bra om det inte vore för den brittiska accenten i sången. En tjej sjunger i kören.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar