tisdag 24 april 2012

En genuin musiker

Jag läste en sorglig nyhet i lördagens Östgöta Correspondenten. Levon Helm en av de mest genuina musikerna i rockhistorien avled i torsdags förra veckan den 19 april 2012. Trots sin strupcancer som han fick redan 1998 och även skrev om i andrautgåvan av sin självbiografi så kunde han under 2000-talet ge ut två grymt bra skivor. Dirt Farmer och Electric Dirt. Dessutom så gav han konserter i sin berömda lada i Woodstock och medverkade i ett av Elvis Costellos TV-program för bara något år sedan.

Jag har tidigare skrivit om några av The Bands skivor där han var trummis men hans karriär började ju redan i slutet av 50-talet med Ronnie Hawkins. Han spelade alltid trummor och kallade sin position för bästa platsen på scenen. Han hade överblick. Jag gillar hans sätt att sjunga och han har en fin innerlig röst som sprider glädje omkring sig.

Hans andra soloskiva American Son är en av hans absolut bästa skivor. Den gavs ut på märket MCA 1980. Den innehåller glad och genuin rock med stänk av country och blues. Hans skivor är alltid nära den amerikanska musikens själ. I samband med inspelningen av skivan så gjorde han även sin debut på vita duken i filmen Coal Miner's Daughter. Levon Helm speladecountrysångerskan Loretta Lynns far. Loretta själv spelades av Sissy Spacek och hennes make spelades av Tommy Lee Jones. Till filmen skulle Levon Helm tillsammans med The Cate Brothers och Fred Carter Jr. spela in låten Blue moon of Kentucky i Nashville, men de fortsatte att spela in cirka 20 låtar varav 10 gavs ut på den här skivan.
Skivomslaget är som en liten återblick på Levon Helms redan då omfattande karriär. Med det rosa huset i Woodstock, en scen från Woodstock festivalen, ett lönnlöv för att visa på banden till Kanada, Bradley's Barn där skivan spelades in och en plöjd åker för att visa på Levons ursprung som jordbrukare i Arkansas.

Skivan inleder med låten Watermelon time in Georgia. En glad berättande låt med bra sånginsats och munspel, även lite bra körsång och gitarr. Melodin sätter sig snabbt.

Dance me down easy har ett gitarrljud som påminner lite om en del The Band låtar. Här finns även lite piano och orgel. Mycket bra sånginsats och stark glad melodi återigen.

Violet eyes är en lite långsammare ballad. Fantastiskt bra melodi som Levon Helm sjunger med rörande eftertänksam röst.

Stay with me är också lite balladaktig. Levon Helm sjunger så vackert så att man ryser. Melodin är fantastisk och man nästan sjunger med. Fina gitarr och pianoslingor i bra arrangemang.

Första sidan avslutar med upptempolåten America's farm. Den har också lite The Band över sig i gitarrljudet. Lössläppt, svängigt och mycket bra.

Andra sidan inleder med låten Hurricane. Låter väldigt likt The Band låten Up on Cripple Creek. Bra gitarr, bas och piano och Levon sjunger väldigt bra. Sången har ett visst långsamt eftertryck som är väldigt behagligt och stämningsfyllt att lyssna på.

China Girl inleder med kinesiska toner och även en gong-gong. Väldigt melodiöst och lite countryrockgitarr och piano längre in i låten men gong-gongen återkommer några gånger.

Nashville wimmin är en tuff blues med bra ackompanjemang av munspel och slidegitarr. Levon Helm sjunger med eftertryck.

Blue house of broken hearts är en mycket bra melodisk ballad. Levon Helm sjunger fantastiskt bra. Lite orgel och bra gitarr och lite galna sångarrangemang. Avslappnat och underbart.

Avslutar skivan gör Sweet peach Georgia wine en lite mer upptempo sång. Bra gitarr och orgel, Levon sjunger bra. Lite sydstatsrock skulle man kunna säga. Kul med ett orgelsolo som besvaras av ett gitarrsolo.

En helt underbar skiva med fantastiska melodier och en Levon Helm i högform. En skiva som man blir glad av att lyssna på. Fyllt med ärlig och genuin musik. Han är saknad men hans musik lever vidare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar