För Cippolina fantaster

John Cippolina är en fantastisk gitarrist och en av hans soloskivor tänkte jag skriva mer om här. Den heter Raven och spelades in 1976. Min kopia gavs ut 1980 på tyska Line Records. Om, när och hur den gavs ut i USA vet jag inte. Den är bättre än Copperhead som jag skivit om tidigare. Men långt ifrån så bra som de första två albumen med Quicksilver Messenger Service. Cippolinas bästa arbete efter dessa är nog Doctor Fankhauser där han var gästmusiker på ett par låtar.

Med sig i Raven så har Cipponlina den brittiske pianisten Nicky Hopkins som även seplade med i snare upplagor av Qicksilver Messenger Service. Greg Douglass på gitarr, Jasper Hutchinton på sång, Skip Olson på bas, David Weber på trummor och Andrew Kirby också på trummor.

Musiken blir tyvärr ganska mycket anonym soul men ofta blixtrar gitarrerna till. När gitarrerna blir som bäst är lite av Quicksilver Messenger Service tillbaka och ibland får bandet i övrigt till ett sväng inte olikt The Band. Så en godkänd skiva med en bra gitarrist som man kan ta fram då och då och som givetvis är ett måste för alla Cippolina fans.

Rock and roll nurse är en både tung och ganska snabb lite bluesig rocklåt med soulinslag. Bra gitarrspel men lite väl mycket sång och andra instrument som inte matchar gitarren ordentligt.

Unvicious circle är lite långsammare i tempot, nästan lite smygande. Cippolina spelar akustisk gitarr och elgitarr och Greg Douglass spelar bottleneck gitarr. Pianot är nästan lite jazzigt men gitarren ger lite av den gamla Quicksilver Messenger Service känslan med en avslappnat öppen episk känsla. Enda instrumentella låten på albumet.

Do what you do är en snabb lite The Band svängig rocklåt. Soulinfluerad sång med en del kaosstämmor. Gitarren är huvudsakligen bottleneckgitarr som låter riktigt bra.

Andra sidan inleder med All worth the price. Den börjar bra med kul gallopperande bas som kommer tillbaka då och då. Ett fint gitarrsolo som är väldigt avspänt kommer en bit in i låten. Ett jazzigt pianosolo kommer lite senare. Annars är låten ganska vanlig positiv rock med soulinslag.

Clouds är en långsammare låt med mer nedtonad sång till en början. Blir lite synthigt och pompöst fläskigt efter ett tag. Ett gitarrsolo av Cippolina är kul att höra men lite kort.

Bad news inleder bra med gitarrer i call and answer men sen kommer lite väl överdriven sång. Gitarrerna är roliga att lyssna efter och de river av ett par frejdiga solon.

Skivans sista låt heter Prayers. Den inleder bra med gitarr och trummor. Sången är inte så överdriven heller. Basen och gitarren har ett bra samspel i en snabb låt med lite halvknasigt tempo. Den här och Unvicious circle från första sidan bjuder på bäst musik på det här albumet.