torsdag 26 mars 2026

Hela alfabetet

Mitt intresse för allt som har med Janis Joplin eller Big Brother and the Holding Company att göra fick mig att köpa den otippat fantastiska skivan It's big Huge med James Gurley på gitarr och Muruga Booker på trummor. Utgiven 2010 på italienska Qbico men inspelad 2009. James avled sorgligt nog 2009.

James Gurley och Muruga påminner mycket om Quicksilver Messenger Service i deras bästa stunder med låtar som The fool. Men medlemsantalet leder så klart tankarna till Randy Holdens Population 2 men den är mycket tyngre. Jag skulle säga att de har lyckats väldigt bra med att skapa en ljudbild som skulle kunna vara från 70-talet. Hela skivan är fantastiskt bra men första sidan är den bästa.

Måste nämna omslaget också. Min kopia är en av 26 med handmålat omslag som ska representera alfabetet min är bokstaven T.

Big bang super string blues är ordentligt drömsk och psykedelisk redan från början med en ihållande orgelton och följsamt gitarrspel som sedan fylls på med trummor.

Improviserat gitarrspel med mycket känsla som hela tiden är i rörelse. Även starka trummor som också har en improviserad stil. Lössläppt och avslappnat men inte utan att det hettar till ibland. Någon gång överaskas man av att det glider in i en jazzig stil men oftast är det drömskt och psykedeliskt.

Cosmic triune en sekvens bygger upp en enorm intensitet med en del hummande körljud i bakgrunden och mycket ringande gitarr med trummorna långt fram i mixen. Här får man lite Trip thru hell vibbar med det lite spruckna gitarrljudet.

Andra sidan fortsätter lite mer mystiskt i Esonic rapture men den tar sig efter hand när munspel och trummor uppbådar ett kraftfullt driv. Senare kommer en rasande gitarr in i ljudbilden och ger ännu mer temperament och dynamik.

Takeing the time to tell you har Shakti Booker på sång och den börjar som en ganska rak skramlig rocklåt. En bit in i låten kommer ett bubblande dynamiskt basljud in i den täta ljudbilden som är riktigt bra speciellt till gitarrimprovisationerna som glider runt grundkompet.

torsdag 19 mars 2026

Kreativ baksidestext

Det är inte varje dag man öppnar upp en fortfarande inplastad skiva från 60-talet. Men det fick jag göra med första och enda albumet med gruppen Art of lovin'. Det gavs ut på Mainstream 1968.

Art of lovin' bestod av Gail Winnick på sång, Paul Applebaum på gitarr och sång, Johnny Lank på bas, Sandy Winslow på trummor och Barry Tatelman på saxofon. Baksidestexten är fantastsikt kreativt skriven med ett fokus på ordet love.

Musikalsikt spelar de folkrock med starkt popfokus. De påminner om Spanky and our gang som också har fina harmonier och snygga arrangemang med både manliga och kvinnliga röster. När det låter som allra bäst hittar de samma eviga vackra musikaliska fåra som Growing concern.

Mina favoritlåtar är What the young minds say, And I have seen them all och (How can we) hang on to a dream de är en fröjd för öronen.

Skivan inleder med Paul's circus. En bra låt förutom några otrevliga instick med positivhalarmusik. Melodin är stark och Gail sjunger bra.

What the young minds say har en sval jazzig känsla med en fin melodi och återigen sjunger Gail mycket bra. Snygga instick på saxofon och bra gitarrspel.

You've got the power har en mer stuffig känsla men refrängen är bra. Här sjunger Barry Tatelman men Gail kommer in i refrängen.

Take a ride har en folkpoppig melodi med bra sångarrangemang som påminner om Spanky and our gang. Orgeln är lite för sockrig.

Good times är lite rockigare men väldigt stuffig. Bra och omväxlande duett.

Daily prayer har en vacker inramning med kör bakom Gails sång och fina gitarrslingor i en behaglig och ganska temperamentsfull melodi.

Först ut på andra sidan är The first time, en snabb positivt laddad låt med stämsång.

And I have seen them all har en lite mer skör framtoning med änndu bättre sångarrangemang. Melodin är behaglig och vädigt dynamisk sånginsats.

You'll walk away har Gail som huvudsångare igen men lite för poppig orgel för min smak.

(How can we) hang on to a dream har lite mörkare framtoning med sprucken lugn gitarr i en lagom ångestfylld melodi. Stark sånginsats av Gail.

State of mind avslutar skivan med en stuffande dansant låt. En del vassare distat gitarrspel kommer in från ingenstans. Mycket temperament i Gails sånginsats.