I huvudsak ett instrumentellt album med både rock i improviserande stil och en del modern jazz. Albumet är också ett exempel på samarbetet mellan Frank Zappa och Captain Beefheart genom den enda låten med sång på skivan. Flera medverkande musiker var jazzmusiker som t ex Max Bennet och Paul Humphrey men även en medlem från The Mothers of Invention Ian Underwood.
Jag gillar den här skivan, speciellt första sidan som är fylld av melodiösa improvisationer av bästa märke.
Peaches en regalia inleder. Temat är melodiöst och de spelar den på flöjt och orgel med flera instrument på ett lätsamt och flödande sätt. Känns episk trots att den endast är knappt fyra minuter lång.
Nästa låt är Willie the pimp med sång av Captain Beefheart med rå och distad röst. Otroliga flödande improvisationer i Beat of the earth stil. Med ljud som påminner om någon som drar upp en klocka och förstås väldigt mycket grym bubblande gitarr. Bra följsamma trummor. Melodin har något ödsligt och ibland lite österländskt över sig. Kokar ihop snyggt mot slutet med cymbaler och gitarr innan melodin från inledningen avslutar låten.
Son of Mr. Green Genes har en ljus positiv melodi med snygga slingor på oboe och tvärflöjt i call and answer stil. Även en del bra gitarr och piano kommer in emellanåt i en fantastisk melodiös improvisation. Har känslan av en orkester som släpper loss ute på en äng en försommardag med en bra generator för elgitarren.
Andra sidan består av låtarna Little umbrellas, The gumbo variations och It must be a camel. De är allihop jazz och fusion som ibland blixtrar till med en melodi. Oftast är dock väldigt vaga improvisationer.
Den första har en ljudbild av elektriskt piano, den andra av trumpet men även ganska bra drag en bit in med bra gitarrspel som kokar ihop rejält. Avslutningen med ett vinande gitarrljud och flöjt är väldigt intensiv. Tredje låten är väldigt modernt jazzig med piano och trummor. Efter hand även trumpet och en del intressant gitarrspel i slutet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar