Vi bryr oss

Growing Concern gjorde en skiva som kom på Mainstream 1968. En av märkets bästa skivor. Deras musik är väldigt omväxlande med ovanligt maffiga trummor, väldigt bra sånginsats med fyra sångare, två män och två kvinnor. Faktiskt en av de första skivorna jag köpte med rent samlartänk. Då var det en nytillverkad utgåva men nu har jag som väl är fått tag på originalet.

De gör flera egna låtar som är riktigt bra. Märkligt att det inte blev fler skivor med gruppen eller att medlemmarna inte dykt upp på andra ställen. Medlemmarna var Ralph Williams på trummor, Pete Guernio på gitarr och sång, Ralph Toms på gitarr, John Pedley på bas, Dan Passaglia på orgel och sång, Bonnie MacDonald på sång och Mary Garstki på sång. Passaglia, Pedley och Toms skrev flera av låtarna på skivan.

Många gör liknelser med Jefferson Airplane eller Mamas and the Papas. I vissa avseenden korrekta liknelser men jag tycker att Growing Concern har en egen stil och skiljer ut sig från övriga grupper. Jag vill slänga in en liknelse med Fapardokly för att de har så speciella arrangemang och så klart flera av grupperna som jag skrivit om här på bloggen tidigare.

Skivan inleds fantastiskt bra med Hard hard year. En stillsam lite drömsk låt med en fin nerv i. Kvinnoröster som sjunger och mansröster i kören. Väldigt bra arrangemang, oändligt mycket bättre än The Hollies förfärliga originalversion. Nästan cembaloliknande komp ibland, elgitarr i andra stunder och även orgel, på vissa ställen förekommer riktigt maffiga trummor. Dynamisk och medryckande.

Edge of time börjar drömskt och mystiskt i nästan sakral stil men fortsätter i en snabb rockig stil med vass elgitarr i frenetisk stil för att sedan avsluta som den började.

Tomorrow has been cancelled har ett fint driv med mycket gitarr och en del orgel. Bra sångarrangemang med två olika mansröster som sjunger var sin del och sedan kvinnlig kör på vissa ställen.

A boy I once knew well fortsätter i en flödande gitarrstil med vissa barocka inslag med cembalo. Bra omväxlande komp och sång.

All I really want är snabbare och har omväxlande manlig och kvinnlig sång.

Andra sidan inleder med en fantastisk låt Mister you're a better man than I. Fin sånginsats och bra stilrent och dynamiskt komp inklusive ett grymt kokande instrumentellt mellanspel. Väldigt mycket bättre än The Yardbirds originalversion.

What kind of life har riktigt vasst bra gitarrspel och en trevlig orgelslinga. Väldigt bra dynamisk sånginsats.

Other side of life inleder sakralt sedan blir det en omväxlande rocklåt innan den avslutar i en sakral högstämd stil. En Fred Neil låt.

I know a girl är en trevligt framförd låt med fina arrangemang och komp på gränsen mellan folkrock och pop.

Sit down I think I love you framförs av en kvinnlig sångerska med en annan kvinna i kören. Det ger fina arrangemang. Bra gitarrspel. En Stephen Stills låt.