Fortfarande drömsk

Linda Perhacs spelade in sin första skivan Parallellograms 1971. Hennes andra skiva kom nu 2014. Den fortsätter i den drömska stilen men har ett uppdaterat sound med vissa pop-influenser. Innehåller ett stort texthäfte med teckningar och texter till alla låtar.

Det är inget som riktigt fångar lyssnaren. En del låtar har en för modern ljudbild för min smak.

Skivan inleder med titellåten The soul of all natural things. En drömsk låt med ljus sång i flera lager och mjuk spansk gitarr. Har vissa variationer i intensitet och ljudbild men förblir mystisk och drömsk. Children har en ljusare snäll omtänksam framtoning. River of God har en mörkare snabbare stil med mäktiga trummor. Daybreak har en otydlig melodi och fortsätter i drömsk stil. Intensity inleder nästan obemärkt. Sen kommer sången och kompet igång. Speciellt gitarrspel och trummor. Bra sånginsats. Byter skepnad i andra halvan till en mystisk stil.

Andra sidan inleder med Freely. Bra sånginsats och fint piano. Prisms of glass har knappt någon melodi. Den är bara drömsk atmosfär. Immunity har ett väldigt modernt sound. When things are true again är väldigt ljus i tonen med en vacker refräng. Song of the planets sjungs nästan ackapella med en knappt hörbar orgelton i bakgrunden. En ganska sakral stil. Ett långt parti har en mansröst som pratar.