Gospel i bluesens förlovade land

För mig kommer mycket inspiration till nya musikupplevelser från TV-program och även böcker. I en bluesdokumentär som gick på TV för kanske 10 år sen var det med en kort glimt av en kvinna som spelade elgitarr på ett ganska annorlunda sätt och sjöng på ett starkt sätt. Hon hette Sister Rosetta Tharpe och var en gospelsångerska. Hennes skivor verkar inte vara lätta att hitta. Enda gången jag har hittat en var förra året på skivmässan i Huskvarna. Det är ovanligt med Sister Rosetta Tharpe skivor enligt försäljaren också. Skivan hette Gospel Train och gavs ut på märket Mercury 1956. Mitt exemplar har ett annorlunda omslag jämfört med hur t ex discogs listar det.

Musiken på skivan innehåller väldigt bra sång av Rosetta. Hon ger verkligen allt på vissa låtar men bjuder på stor variation och känsla och är mer återhållsam i vissa låtar. Jag hör mer blues än gospel i låtarna. Ibland även en del jazzkänsla. Kompet är mestadels orgel och piano men det kommer fina stänk av elgitarr och en del brassigt blås. Janis Joplin hämtade möjligen en del inspiration från Sister Rosetta Tharpe. Musikaliskt känns det som rock n roll fantaster kan hämta mycket. Gitarrtonerna påminner om Elvis Presley som ju också sjöng in en gospelskiva och blueskänslan med ett stänk av jazz påminner i vissa stunder om Fats Domino.

Skivan inleder med Jericho. En klassisk gospel. Rosetta sjunger med mycket känsla och övertygelse. Kompet är lugnt och svängigt.

When they ring the golden bell är en mycket lugnare låt med en del julkänsla med lite kör och väldigt varm innerlig sång av Rosetta. Fint väldigt lugnt pianokomp i en takt som böljar fram och åter.

Two little fishes, five loaves of bread har en mer jazzig och bluesig stil. Med en tät tung berättande känsla. Orgel och piano i fint samspel med Rosettas röst som verkligen är känsloladdad och varierad.

Beams of heaven fortsätter i en fin bluesstil. Som en långsam rock n roll låt. Mycket känsla i hela framförandet.

Cain't no grave hold my body down spelas i en positiv takt och ton med en del blås och en och annan gitarrton inklusive ett härligt återhållsamt men virtuost solo.

All alone inleder med fina gitarrtoner och fortsätter med bra piano. Ett grymt solo med sprucken gitarr med en massa darr i samspel med det klara förvånade pianot är riktigt bra. Rosetta sjunger med varierad och stor mäktig engagerad röst.

Up above my head there's music in the air är en jazzig men rockig låt. Fin basröstad kör sångare och ett fint sprucket gitarrsolo.

I shall know him är en tung bluesig orgelbaserad låt. Bra och innerligt sjunget. Fin lågmäld sent på natten känsla.

Fly away är en klassisk gospel. Den finns med i en betydligt mer folksångsaktig version i filmen O brother where art thou. Här är den mer snabb och svängig. Fina känsliga gitarrtoner som bara kommer ett par enstaka gånger och även en del blås tror jag.

How about you är en avslappnad ganska glad blues med religiös text.

Precious memories fortsätter i bluesens förlovade land. Engagerad röst som drar på rejält med bra avslappnat komp på piano och lite gitarr.

99 1/2 won't do avslutar skivan i ett positivt tempo med en underlig jazzig låt. Det låter som att sjunger i stämmor med sig själv. Fina gitarrsolon bjuds det också på. En härlig lössläppt känsla genomsyrar låten.