En mästare på frasering

Cornelis Vreeswijk kunde verkligen sjunga och spela. Hitta de rätta takterna och fraseringarna. Infallsrikt gitarrspel och stor variation i framförandet. En ordkonstnär som kunde forma ljuva vemodiga strofer och väldigt roliga strofer med kluriga ord och rim. Bitterljuvt och alltid med en korr.

Här tänkte jag ge mig på albumet Getinghonung som gavs ut 1974 på Philips. Min kopia har svenskt omslag men plattan verkar vara pressad i Holland.

Janne Schaffer och Rune Gustafsson spelar gitarr, Knud Jörgensen spelar piano, Johan Dielemans spelar trummor och Sture Åkerberg spelar bas. Cornelis sjunger naturligvis och spelar lite gitarr på någon enstaka låt. Musiken är genuin och äkta. De har en djup känsla för blues och även olika vistraditioner.

Den inleder med en cover på en av mina favoritlåtar Me and Bobby McGhee. I Cornelis tappning heter den Jag och Bosse Lidén. En avslappnande men ändå driven blues som påminner mycket i stilen om Janis Joplins version. Fint rytmiskt spel på elgitarren.

Shåwinistblues är också en blues men tyngre och rökigare i sin atmosfär. Gitarren svarar perfekt på Cornelis sång. Texten är både skämtsam och lite kritisk och kommenterande. Ibland kommer gitarrskurar som låter lite som mandolin och både trummor och bas ger låten extra atmosfär. Väldigt bra.

Getinghonung a la flamande låter folklig och lite medeltidsaktig i ackompanjemanget. Mycket riktigt så är melodin en flamländsk folkvisa. Imponerande att de lyckas hitta det rätta ljudet och känslan så perfekt. Cornelis sjunger väldigt bra och stillsamt men med en fin udd.

Kalle Holm är en bearbetning av en Bob Dylan låt som heter The ballad of Hollis Brown. Flödande snabb enträgen melodi men Cornelis är som vanligt avslappnad i sin röst och dynamisk i sitt tempo. En trevlig koskälla ljuder rytmiskt och medryckande genom hela låten.

Polaren Pär hos det sociala är en sån där skojlåt som Cornelis var mästare på. Kompet är avslappnat lunkande. En kaotisk bakgrundskör ger låten en extra skjuts.

Vårvisa är en Monica Zetterlund låt och hon sjunger den första versen. Cornelis kommer in och sjunger den andra versen på holländska. Den har mycket av det svenska vemodet över sig men även en jazzig känsla i hur de sjunger. Vackert trumpetspel av Jan Allan.

Andra sidan inleder med en J.J. Cale låt Lill-Klas elektriska bas som i original heter Clyde. En glad svängig driven låt med en massa fiol som ger den speciell stämning tillsammans med den rockiga stilen på melodin och elgitarren.

Getinghonung a la berzelii är tillbaka i en vacker melodisk vistradition. Texten är en sammhällskommentar som Cornelis sjunger väldigt stillsamt. Gitarrspelet är akustiskt och fantastiskt vackert och varierat. Låter nästan som en mandolin ibland men endast gitarr nämns i baksidestexten.

Po rom pom po'n är en eldig spansk melodi framförd med spansk gitarr. Mycket temperamentsfull ackompanjerad och snabba textrader.

Den falska flickan kan möjligen handla om en händelse som Cornelis själv upplevde. Dragspel och lite orgel framför den gungande melodin.

Getinghonung provencale är en vacker visa med en behaglig bitterljuv humor i framförandet. Melodin är väldigt vacker och medryckande. Perfekta akustiska gitarrtoner kommer till synes slumpmässigt men alltid helt perfekt. Avslappnat.

Droskblues är annan J.J. Cale låt After midnight som här framförs med en bitter men humoristisk stil. Elgitarren viner på ett fantastiskt flödande och avslappnat sätt. Janne Schaffer och Rune Gustafsson står för dessa toner.