Från klassiskt till country

Fick ett bra musiktips på en skivmässa. En av säljarna rekommenderade plattan Savage Grace från 1970 utgiven av Reprise med bandet Savage Grace. Ett amerikanskt band som gjorde två plattor, detta är den första. Savage Grace kom från Ann Arbor, Michigan och bestod av John Seanor på piano och cembalo, Larry Zack på trummor, Al Jacquez på sång och bas samt Ron Koss även han på sång och gitarr. Ron Koss skrev flertalet av låtarna på skivan.

Skivan inleder med Come on down, en positiv lite countryrockinfluerad låt. Sångaren sjunger väldigt bra och engagerat. I slutet kommer ett längre parti där låten byter skepnad med bland annat bra piano och trumsolon i annorlunda takt.

Lady rain inleder med lite stillsamt piano och sedan kommer lite tung gitarr. När sångaren börjar sjunga tar det stillsamma pianot vid och det fortsätter att växla på ett effektfullt sätt. Båda sångarna sjunger i låten. Ett lite mystiskt drömlikt parti med ensligt trumljud och gitarr byts ut mot det stilla pianot och via lite tung gitarr tillbaka i sången igen. Udda men bra arrangemang. Varierad och bra sånginsats. Speciellt refrängen är väldigt medryckande.

Dear Lenore inleder med något som låter som bongotrummor. Via något som kan liknas vid Kaks Lemonaide kid så mynnar den ut i hypnotiskt tunggung via ett trumsolo på bongotrummorna och tillbaka igen.

En cover på Bob Dylans klassiker All along the watchtower avslutar skivan. Börjar med stillsamt cembalo innan riktigt vassa gitarrer tar vid. Bra trummor med mycket improviserade solon. Mycket bra vinande och virtuosa gitarrsolon som helt plötsligt tystnar för att bytas ut mot mystiska cembalotoner som rullar fram. Sen river de av ytterligare ett vilt gitarr och trumparti som följs av starka trummor över cembalon. Avslutar med ett extremt gitarrsolo som dundrar fram på maxvolym.

Andra sidan inleder med en cover på en Oscar Peterson låt, Hymn to freedom. Den börjar med lite stillsamt och avslappnat piano. Spelet är flyhänt och rikt på improvisationer. En bit in i låten förstärks den av riktigt bra elgitarr som matchar pianot. Gitarren har mycket temperament och spelas med mycket improvisation och temperament. Trots att det är en jazzlåt så får jag mer en Allman Brothers känsla av låten.

Nästa låt 1984 har lite sång återigen. Distinkta trummor och bra gitarr. Växlar snyggt över i ett annorlunda komp och tempo via lite piano.

Night of the hunter inleder lite skrämmande med bara cembalo och trummor sen kommer lite starkt förvrängd sång som påminner lite om Grateful Dead på sin skiva Aoxamoxa. Komp och tempo flödar fritt och ljudbilden varieras på ett bra sätt. Mycket bra trummor och grym elgitarr som ibland byts ut mot cembalons säregna toner. En ganska eftertänksam låt.

Skivan avslutas med låten Turn your head. Stillsam och vacker inledning med piano och cembalo. Vacker sång. Utan att tempot växlas ökas intensiteten kraftigt en bit in i låten med bra långsamma trummor och ångestfylld elgitarr som sedan tystnar och byts ut mot nästan klassiska pianotoner. En bra melodi som framkallar rysningar. Har ett kokande avslut med mycket galopperande trummor och elgitarr som påminner om Allman Brothers.

Sammanfattningsvis en otroligt bra skiva med fantasifull musik till otroliga arrangemang. De påminner mycket om virtuosa jamgrupper som Allman Brothers och Grateful Dead men har även en flödande musik med ovanliga instrument inte olikt Ultimate Spinach.