Hederlig rock med Rolling Stones

Ett av få brittiska band som jag gillar är Rolling Stones. De har en djup förståelse för bluesmusik och rock and roll och hur det ska spelas. Rått och oborstat. Både Keith Richards och Bill Wyman har i diverse dokumentärer vittnat om hur viktiga artister som Buddy Holly och Howlin Wolf med flera varit för dem.

De bildades redan 1962 och spelade in många fantastiska låtar och var fortfarande på topp 20 år senare.

Jag hörde första låten på den här skivan för många år sedan på radio och gillade den starkt. Jag förstod efter ett tag att det nog var Rolling Stones som framförde den. Men jag jag uppfattade aldrig vad den hette - "gestabbion" någonting. Nu har jag äntligen förstått att den hette Start me up och var med på skivan Tattoo me från 1981. Första låten till och med.

Det är mestadels rock och pop med hög energi på skivan. Andra låten Hang fire har nästan lite 50-talskänsla över sig.

Slave har lite syntigare och modernare influenser.

Little T & A innehåller en massa galen stämsång över en driven melodi med fint luftigt glidande varierat gitarrspel. Lite rullande bas också. Jag tror inte att det är Mick Jagger som sjunger på den här.

Black limousine är en tungt gungande blues. Med bra gitarr, sång och piano. I ett solo förkommer ljud som jag inte vet riktigt vad de kommer ifrån, överstyrt munspel kanske. Riktigt bra är det hursomhelst.

Neighbors är en ganska sparsmakad hårt drivande rocklåt. Lite stämsång men mestadels en riktigt grym Mick Jagger. Lite härliga spruckna gitarrljud. Mot slutet kommer en inlevelsefull saxofon in i leken och lite piano. Lössläppt och riktigt bra.

På andra sidan inleder Worried about you. En lugn låt. Modern i sin ljudbild. Hettar till lite en bit in i låten där sången blir härligt Mick Jaggersk. Lite längre fina gitarrtoner också.

Tops är även den lugn och avslappnad med lite piano. Jag tänker lite på The Band och It makes no difference när jag hör den här låten.

Tredje låten på b-sidan Heaven är en ganska modern i modern återigen i ljudet. Viskande märklig sång. Kanske reggie-takt i kompet. Blir några häftiga utochinvända gittarljud.

No use in crying även den lugn låt med extra fin sånginsats av Mick Jagger med lite stämsång. Avslappnat och sparsmakat komp.

Waiting for a friend avslutar skivan. En vacker inledning och återigen fin sånginsats från Mick Jagger. För tankarna till tidigare Rolling Stones låten Let's spend the night together. Fina saxofonslingor.

Sammanfattningsvis en kanonbra skiva. Ärligt ackompanjemang med bra sång. Genuint vackert och genuin drivande rock. Skivan innehåller en del hit-material som bär sig på egen hand men det är också en helhet som står sig mycket bra.