Albumdebut vid 65

Namnet Elizabeth Cotten dök upp i samband med att lyssnade på skivorna Almost acoustic med Jerry Garcia acoustic band och Reckoning med Grateful Dead. Där framförs låten Oh babe it ain't no lie. Skivan Folksongs and instrumentals with guitar gavs ut 1958 på Folkways och det var hennes första skiva. Hon var 65 år och hennes sista skiva kom 1983. Ett texthäfte följer med och det står även historien bakom varje låt. Hon skrev låten Freight train redan 1912 och det här var den första inspelningen.

Jag tänker främst på Leadbelly men även Mississippi John Hurt och Mississippi Joe Callicott när jag lyssnar på skivan. Ibland hör jag vissa likheter med den underbara skivan Guitar Ensemble. Jag tror att hon måste ha varit ganska välkänd även i Sverige för många melodier och toner känns märkligt bekanta t ex Freight train som blev SJ, SJ gamle vän. Det kan också vara att hennes sånger spelades in av flera andra artister både i USA och England.

Elizabeth har en speciell stil på gitarren med flera bottnar i melodin som framförs samtidigt med klara vackra toner som klingar ut. Vad jag förstår så lärde hon spela banjo först och sedan gitarr. Det hörs på något sätt i hur klara och snabba tonerna är och hur många lager de skapar. Hennes anspråkslösa och försikiga sångstil är också utmärkande även om de flesta låtarna är instrumentella.

Wilson Rag inleder med ljusa toner i lättsam men virtuos stil.

På nästa låt Freight train sjunger Elizabeth på ett skört och intimt sätt. Flödande och gnistrande gitarrspel.

Going down the road feeling bad fortsätter i en liknande stil men med en piggare sånginsats.

I don't love nobody har ett intrikat och långsamt medryckande gitarrspel.

Ain't got my honey baby now är en kort instrumentell låt.

Graduation march är en ljus och lunkande liten trudelutt på gränsen till en visa.

Honey babe your papa cares for you har en säregen sprucken klang i gitarrtonerna och ett speciellt taktfast basljud.

Vastopol har ett fylligt gitarrljud som fyller hela rummet i slingor som går in i varandra. En del slidetoner.

Andra sidan inleder med Here old rattler here sent for my fiddle sent for my bow George Buck är en rusande folksång i en speciell call and answer stil.

Run run mama your son done gone har en sökande och spejande stil i spännande takt med virtuost gitarrspel.

Sweet bye and bye what a friend we have in Jesus är en väldigt anspråkslös och vacker version av den välkända melodin.

Oh babe it ain't no lie framförs med en försiktig röst och vackert mjukt gitarrspel i en strålande melodi.

Spanish flang dang har lite annorlunda framtoning av visa med en vackert trakterad och mjuk melodi.

When I get home fortsätter lite i samma stil med mjuka bastoner men melodin med mer spruckna toner. Fin anspråkslös sånginsats.