På skivan G.I. Blues från 1960 så var Elvis Presley i högform. Han sjunger varierat och med med stor värme och känsla. Skivan var ett soundtrack till filmen med samma namn. Jag har inte sett filmen men möjligen så tog Elvis vara på sin egen erfarenhet av att vara inkallad och placerad i Tyskland. Albumet var det andra med nyinspelat material sedan han kom hem igen.
Min utgåva är en ganska sen brittisk utgåva.
Tonight is so right for love inleder med en flödande melodi med en del dragspel och kör.
What's she really like har en fin lugn rock n roll stil med piano och gitarr tillsammans med Elvis medryckande sång.
Frankfort special har en speciell stil med en ropande kör i bakgrunden och snabbt komp. Ett bra gitarrsolo här också.
Klassikern Wooden heart kommer härnäst. Dragspelet bygger upp en fin melodi och Elvis sjunger fantastiskt till och med på tyska.
G.I. blues inleder på militärt vis med taktfasta trummor och även en marscherande kör i ena högtalaren. Elvis bringar dynamik och liv i låten som även innehållar en del bra piano.
Andra sidan öppnar med Pocketful of rainbows, en vackert strosande och lågmält medryckande låt.
Shoppin' around är en snabbare rock n roll låt med akustisk gitarr som tillsammans med fantastisk sånginstas från Elvis ger en glad, positiv och rättfram atmosfär. Både sången och gitarren ligger väldigt långt fram i mixen vilket ger låten ett ovanligt tryck.
Big boots inleder mjukt och försiktigt för att sedan bli melodisk och vacker.
Didja' ever är en ganska speciell låt med sång som knappt går att tyda alls och en frejdig ömsom sjungande och ömsom ropande kör som ibland sjunger call and answer med Elvis.
Carl Perkins klassiker Blue suede shoes kommer härnäst. Bra gitarrspel i två solon och fin sånginsats.
Skivans sista låt heter Doin' the best I can. Den är är en väldigt vacker melodisk långsam låt med Elvis varma tröstande röst och en fin kör som gör små instick ibland. Även piano och någon slags dragspelsliknande instrument.
So nice, thank you!🤗
SvaraRadera