Sommarens första åskväder

Sommarens första åskväder var i söndags men på skivan jag tänkte skriva om nu kan man höra åska vilken dag som helst. Jag tvekade en del över om jag skulle ens lyssna på och än mindre köpa det här albumet. Black Sabbaths debutalbum från 1970 utgivet på Vertigo. Det har ju vissa associationer åtminstone till namnet med mindre trevliga åsikter och värderingar. Men jag gav skivan och musiken en chans och det visade sig vara en positiv överraskning. Musiken är tung genuin bluesrock med tydliga gitarrer. De bygger upp stämningar på ett bra sätt och det är varierat och de har humor. Inte det minsta likt Led Zeppelin som väl är. De liknar på vissa sätt Howlin Wolf lite grann och Parish Hall samt så klart May Blitz. Men inte Dust skulle jag säga.

Skivan på Vertigo finns i flera olika exemplar och jag tror att min är de andra pressningen. Etiketten på a-sidan har en hypnotisk effekt ungefär som i filmen Fallet Ipcress med Michael Caine.

Tommy Iommi står för gitarrspelet. Ozzy eller Ossie som han heter här Osborne sjunger och spelar munspel. Bill Ward spelar trummor och Geezer Butler spelar bas. De var samtliga med och skrev musiken på skivan, förutom två covers. De har som sagt humor och mycket framförs med en härlig självdistans.

Black sabbath inleder med ett ensligt ljud av regn och avlägset åskmuller. En skrämmande lugn med mycket dynamik tungt och temperamentsfyllt. Laddad sång av Ozzy Osbourne. Smakfullt minimalistisk instrumentering. En bra bit in i låten så ändrar den karaktär med rusande gitarr och trummor från sin tidigare ödesmättade stil.

The wizard är helt annorlunda med sin inledning på munspel och sedan kommer tung bas, gitarr och trummor men munspelet fortsätter en stund till. Sen spelar en gitarr ett solo. Mycket medryckande och varierade riff på gitarren med det pigga munspelet som stundtals lättar upp stämningen.

Behind the wall of sleep har en skum haltande takt som får hela låten att flyta emellanåt.

N.I.B. har en riktigt skum inledningen med hela melodin på en bubblande bas. Låter kul. Sen kommer låten igång med ett väldigt minnesvärt och medryckande riff. Bra variation i ljudbilden där de växlar mellan de olika stilarna på ett naturligt och otvunget sätt. Ljudet är väldigt bra med de dova tunga tonerna i förgrunden men ändå hörs den lilla maraccasen eller tamburinen tydligt.

Evil woman, don't play your games with me är den första låten på skivan som inte skrivits av gruppen själva. Det är tungt och har kanske lite mer melodi i refrängen än låtarna på första sidan.

Sleeping village inleder fint med akustiska gitarrtoner och något som kan vara en mungiga. Väldigt drömskt. Sen kommer maskineriet med ovanligt uppsluppna gitarrtoner. En bit längre in i låten går de över i andra ljudbilder som alla är lika välproducerade med tydligt ljud. De övergår sömlöst i skivans sista låt Warning. Skivans andra cover. En lång låt med tungt bluesinslag. Bra gitarrspel bluesigt men med tung bas i bakgrunden. Ibland blir de väldigt dynamiska och placerar trummorna överst och gitarren avlägset, stämningsfullt och medryckande. En sekvens innehåller endast gitarr som är riktigt virtuost och visar på stark blueskänsla. Innehåller några riktigt utsträckta toner på flera sekunder.