Alice Cooper är en väldigt känd artist som fortfarande är aktiv. Hans första skiva kom 1969 och hette Pretties for you. Den gavs ut på Frank Zappas bolag Straight men mitt exemplar är Warner bothers utgåva från 1970. För några år sen hade jag definitivt inte trott att jag skulle lyssna på hans musik men nu har jag gjort det och det låter riktigt spännande.
Bandet bestod av Alice Cooper på sång och munspel, Neal Smith på trummor och sång, Dennis Dunaway på bas och sång, Glen Buxton på gitarr och Mike Bruce på gitarr, orgel, piano och sång. All musik är komponerad av bandet själva. Framsidan på omslaget är en målning av Ed Beardsley.
Musiken är i grunden psykedelisk rock med en del pop och knas-influenser. De påminner om Mad River och Jefferson Airplane men även i vissa stunder om HP Lovecraft och i andra stunder om Amboy Dukes. Sen måste jag nämna Beatles också. Tonen är ljus men oftast skrämmande. Riktigt bra gitarr, trumspel och munspel i oftast spännande och dynamiska arrangemang. Några låtar har ett mer positivt och drivet anslag. Kan inte säga att jag gillar alla låtar på skivan t ex de knasigare låtarna men på några låtar byggs en fin musikalisk stämning.
Titanic overture inleder med ihållande skrämmande orgeltoner. Slutet på den korta låten är intressant när orgeln slutar och några fina pianotoner tynar bort sen kommer några märkliga ljud mot djupet. Skrämmande.
10 minutes before the worm är första låten de sjunger på. Ett cirkusnummer.
Sing low, sweet cheerio har en viss irrande HP Lovecraft eller Mad River liknande stämning över sig. Sparsmakat och kaotiskt men ändå musikaliskt. Ljudbilden innehåller bland annat munspel men framförallt en kall gitarr.
Today Mueller är en märklig mardrömsliknande pianodriven låt med en massa ljus skrämmande stämsång. Som operadelen av Bohemian raphsody
Living är mer melodisk men fortfarande skrämmande. Har några fina speciella gitarrtoner som är förvridna och ljusa. Annars drivs den av en surrande gitarr och ljus stämsång.
Fields of regret har en mörk skrämmande melodiös ljudbild. De varierar ljudbilden på ett bra sätt både mellan och inom låtarna. Effektfullt munspel mot det dystra gitarrspelet. På ett ställe låter det som att de nere i en källare med ensliga gnisslande mörka ljud.
Andra sidan inled med No Longer Umpire. Den har skumma takter och en del fina kvävda gitarrtoner. Ganska stressande i sin struktur.
Levity ball spelades in live enligt texten på konvolutet. Märkliga fjädrande toner pendlar fram och tillbaka. Sånginsatsen är lite liknande Jefferson Airplane. Den halvt akustiska lugna avslutningen är riktigt bra.
B.B. on Mars har bra tryck och euforisk galopperande stil. Spricker ihop ibland i distade gitarrtoner.
Reflected inleder med trummor i omväxlande höger och vänster högtalare sen börjar de sjunga väldigt positivt på ett Beatles-aktigt sätt. Gitarren och dynamiken i kompet är bra genom hela låten. De får till en spännande studsande kaosaktigt slut på låten där rösterna och ljuden reflekteras mellan högtalarna. Detta ska ha varit den enda låten de kändes vid från skivan senare i karriären.
Apple bush är en pop-låt med ganska skumt komp. Oväntat och bra med munspel i en instrumentell sekvens.
Earwigs to eternity fortsätter i den lite märkliga udda pop-stilen från föregående låt.
Sista låten heter Changing arranging inleder fint med cymbaler och tung bas och bastrumma och ljus ordlös sång. Bra samspel mellan avlägsen gitarr och trummor.Psykedeliskt och bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar