Enligt framgångssagan så spelades skivan in och gjorde inget väsen av sig Art åkte till Europa och Paul undervisade i engelska. Men så av någon anledning så la man på lite extra ljud på The sounds of silence och återutgav plattan som just Sounds of silence. Succen var ett faktum. Tvärtom tycker jag, orginalversionen på första plattan är otroligt mycket bättre.
Första sidans bästan låt efter just The sounds of silence är Last night I had the strangest dream. En härlig sång med ett härligt budskap. Mandolinen på den här låten är underbar.
Även den av Paul Simon skrivna låten Sparrow med fantastiskt samspel mellan Garfunkel och Paul i sången.
Sida två bjuder på Paul Simon låten He was my brother med en stark text och bra melodi. Och skivans tredje bästa låt Go tell it on the mountain en härlig gospelaktig traditionell låt frejdig och med härligt gitarrspel. Även en cover av Bob Dylan låten The times they are a-changin' som framförs i högt tempo och med det karaktäristiska samspelet mellan rösterna.
Hela skivan andas glädje och entusiasm och den är ärligt och genuint gjord med bara rösterna och gitarren. Låtarna hänger ihop och hela skivan blir en naturlig helhet som alltid kommer att tillhöra en av mina favoriter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar