Lou Reed var en av medlemmarna i Velvet Underground som jag skrivit om flera gånger. Han gjorde flera soloalbum varav Coney Island baby från 1975 utgivet på RCA är det enda som jag hittills har i samlingen. Det är fyllt av vacker melodisk och varierad rockmusik.
Konserten som Ebbot Lundberg hade i Jönköping på Spira i december 2013 efter Lou Reeds bortgång med covers på Velvet Underground och Lou Reed låtar håller jag som en av de bästa konserterna jag hört.
Jag gillar Lou Reeds sångstil som är både anspråkslös och trevlig men samtidigt med ett bra driv och en viss coolhet. Ackompanjemanget är genuint och bra.
Crazy feeling inleder i positiv stil.
Charley's girl har en lite mer reflekterande och lugn stil.
She's my best friend inleder i en snäll uppriktig stil med fin gitarr. En bit in i låten stiger den i intensitet men den behåller hela tiden sin uppriktighet och anspråkslöshet. I slutet kommer fantastisk lätt och flyhänt gitarr och trevlig körsång i ett kokande bubblande slut.
Kicks har en coolare stil. Ovanlig ljudbild med nedtonat sorl i bakgrunden men den är ändå tveklöst genuin och musikalisk.
Andra sidan inleder med A gift är en mjuk liten låt.
Ooohhh baby har lite mer rock n roll känsla.
Nobody's business har mycket atmosfär med majestätiska trummor och cymbaler i inledningen. Lugn anspråkslös gitarr och trevlig sånginsats.
Titellåten Coney Island baby avslutar skivan. En väldigt lugn låt med reflekterande lyriskt gitarrspel. En del fina växlingar i dynamik och temperament.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar