Jag blev helt paff när jag bläddrade igenom en skivback på Erikshjälpen och hittade en för mig helt okänd Jerry Garcia skiva. Den hette Almost Acoustic och var en liveinspelning på två lp-skivor med Jerry Garcia acoustic band. Skivan är utgiven på Grateful Dead records och pressade på vit vinyl. Verkar vara en tysk pressning. En lustig detalj är den enligt både Allmusic och Discogs bara finns utgiven på cd.
Inspelningarna gjordes under hösten 1987 på konserter som bandet gav på Lunt Fontanne Theatre i New York.
Jerry Garcia acoustic band utgjordes av Jerry Garcia som spelade gitarr och sjöng, David Nelson även han på gitarr och sång, Sandy Rothman på mandolin, dobro och sång, John Kahn spelade bas, Kenny Kosek på fiol och David Kemper på trummor. Flera av dessa hade Jerry spelat med tidigare. David Nelson var med i New Riders of the Purple Sage och John Kahn spelade bas även i Old and in the Way. Sandy Rothman spelade tillsammans med Jerry och även Nelson redan 1964.
En bra sammanfattning av musiken är nog att det är en bluesvariation av Old and in the Way.
Skivan inleder med den gamla gospellåten Swing low sweet chariot. Kristallklara toner från gitarren inleder och innerliga och lite galna sångarrangemang. Flera helt ljuvliga och virtuosa solon på dels fiol, mitt favoritinstrument mandolinen och Garcia på gitarr.
Deep elem blues verkar vara en traditionell blues som framförs i samma virtuosa, lössläppta och glada medryckande stil. Sandy Rothman spelar fantastiskt varierat på mandolin och fiolen fyller på och gitarrens knäppande strängar. Jerry Garcia sjunger bra och Nelson och Rothman körar i bakgrunden. De hinner även med ett fint bassolo och publiken jublar när Garcia river av några grymma akustiska toner på gitarren.
Första skivans första sida avslutas med Blue yodel #9 (standin' on the corner) går också i bluesstil men den är skriven av Jimmie Rodgers som jag tror räknas som countrysångare. Och visst hörs countryinfluenserna. Här tror jag Sandy Rothman bytte till dobro ett gitarrliknande instrument med mycket säreget ljud. Mycket medryckande musik och magiskt virtuost. Fin fiolinsats av Kenny Kosek. Jag tror att det är David Nelson som sjunger på den här.
Sida 2 inleder med en Mississippi John Hurt låt Spike driver blues. De har verkligen känsla för hur låtarna ska framföras. Den här framförs på samma smyganda men ändå märkligt intensiva sätt som Hurt spelade många av sina låtar själv. Mycket slide och antagligen dobro som samspelar bra med gitarr och bas.
Ljudet av en entusiastisk publik bär fram nästa låt som är I've been all around this world. Mycket bra gitarr och lite perfekt avvägd fiol. Jerry Garcia sjunger och slår an strängarna på gitarren på ett avslappnat men ändå drivet sätt och skapar en del riktigt häftiga och bra ljud. Man får känslan av att han bara provar sig fram lite och ser vad som händer och det blir helt ljuvligt melodiöst och virtuost.
Första skivan avslutas med I'm here to get my baby out of jail här är det nog Sandy Rothman eller David Nelson som sjunger med allihop på kör i slutet på varje vers. Bra mandolin och gitarr i samspel och en del bra partier med fiol. Går ganska snabbt men har lite varierat tempo. Den är skriven av Karl Davis och Harty Taylor.
Andra skivan inleder med I'm troubled med grymt bra mandolin. Jerry Garcia sjunger och de andra sjunger kör i refrängen. På ett naturligt sätt växlar de över till fiol som soloinstrument och tillbaka till mandolin igen med en stadig bas. Oh, the wind and rain har ett gitarrsolo och Jerry sjunger uttrycksfullt, mandolinen nästan snubblar över sig själv i slutet. The girl at the crossroads bar skriven av Bill Bryson är nästa låt. En ganska snabb och samtidigt flödande låt.
Sida 3 avslutas med Elizabeth Cottens Oh, babe, it ain't no lie som dessutom dediceras till hennes minne i inledningen. En lågmäld låt, med fin sånginsats och gitarr, dobro och ovanligt tydlig bas.
Även sida 4 inleder med en Mississippi John Hurt låt, Casey Jones den här gången. En helt annan låt fast med samma namn finns med på Grateful Dead skivan Workingman's dead. Drömsk blues med ett grymt driv. Mycket bra gitarr och dobro, med lite fin bas också. Jerry Garcia sjunger mycket bra.
Härnäst följer Tex Logan låten Diamond Joe. En svängig och intensiv countrylåt. Jag tror att det är David Neslon som sjunger. Mycket bra samspel mellan gitarr, mandolin, bas och fiol. Virtuosa solon och gott om utrymme.
Gone home är komponerad av Bill Carlisle. En låt i lågt men ändå glödande tempo. Jerry Garcia sjunger på ett mycket engegerat sätt och de andra förstärker ibland och ibland är det call and answer. Fina solon på gitarr och mandolin. Virtuost och improviserat.
Avslutningsvis kommer en av mina favoritlåtar Garcia och Robert Hunter kompositionen Ripple som var med på Grateful Dead skivan American beauty. Tempo, melodi och text är så tydliga att man nästan kan sjunga med. Grym mandolin och gitarr driver på hästlunken. En hes Jerry Garcia sjunger väldigt bra och publiken är med på noterna i slutet.
En helt underbar skiva med äkta och genuin musik framförd på ett lika äkta och genuint sätt. Fyllt med känsla och lössläppt improvisation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar