Utmärkande för Allman Brothers var deras dubbla gitarrister och trummisar och deras långa jams. Men den här skivan är ljudmässigt lite annorlunda bland annat hörs Gregg på orgel lite mer. Förutom orgel så står han också för sången. Den andre gitarristen var Dickey Betts. På bas Berry Oakley och trummor Butch Trucks och Jal Johanny Johanson. Kanske svenskt påbrå hos den sistnämde?
Nästan alla låtarna är egna kompositioner, två covers båda på första sidan. Först ut är Don't want you no more av Spencer Davies group. Och tredje och sista låten på första sidan är Muddy Waters Trouble no more, en skön blueslåt.
Dreams är lite drömsk i stämmningen med mycket orgel och innerlig sång i inledning. Detta är skivans längsta låt med sina dryga 7 minuter. Den innehåller en hel del skönt skirt slide-gitarrspel. Och svängande ljud som man knappt tror kan komma ur en gitarr.
Höjdpunkten på skivan är sista låten, deras mest kända låt, Whipping post. I den här versionen är den bara 5 minuter lång men en del långa temperamentsfulla fulla gitarrsekvenser hinns ändå med. Inledningen känns igen och även växlingarna i tempo och humör genom låten. Bäst är den galet upptrappade gitarrsekvensen innan det stannar upp.
Som helhet är skivan både psykedelisk och bluesig en härlig resa att lyssna på. Gitarrspelet är både lyriskt och tätt och växlar flera gånger inom samma låt något som ger skivan en stämmning som är både avslappnande men också upppiggande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar