Bortglömd sångerska

Penny Nichols första album Penny's Arcade gavs ut på Buddah Records 1967. Det består av egenkomponerade låtar som mestadels framförs i singer songwriter stil med vissa psykedeliska tendenser. Hon bodde i San Francisco under hippieperioden och spelade på samma scener som de legendariska Big Brother and the Holding Company och Quicksilver Messenger Service m fl. Hon var bara 21 år när hon spelade in albumet och sitt andra album skulle dröja ända till 1990. Däremellan utbildade sig Penny Nichols och tog en doktorsexamen inom musik. En utförlig biografi finns om henne på http://pennynichols.com/bio.html.

I början av karriären spelade hon i samma bluegrassband som John McEuen som senare spelade i Nitty Gritty Dirt Band. En anknytning som faktiskt hörs lite på skivan som i vissa partier har lite vauduville sound över sig. Vilket även Nitty Grittys debutalbum har.

Musikerna på skivan Al Brackett och John Merrill från gruppen Peanut Butter Conspiracy.

Skivan inleds med Wash day. Den inleds med sparsmakat gitarrackompanjemang och stillsam sång. Men mynnar så småningom ut i starkare sång med både bas och lite tamburin.

Moon song är lite mer drömlik i sin atmosfär med något som låter som sitra. Den påminner starkt i vissa passager om svenska Ta mig till havet av Peter Ljungblad.

Color of love är lite ljuvare i sin framtoning. Lite flöjt förekommer.

Games är en glad lite vaudeville eller goodtimemusic sång. Lite jugband kanske, men ett av instrumenten är piano.

Salton sea song är lite fransk i sin stil. Lite bjällror eller vindklockor i slutet.

Sunshine blues är nog inte direkt någon blues. Men det kommer lite bluesiga pianoslingor emellanåt. Melodin i stor är absolut inte en blues.

Rainy days avslutar sida ett. En gladlynt låt. Med positivt ackompanjemang av gitarr, piano och trummor. En melodi som fäster sig.

B-sidan inleds med låten Summer rain. En stillsam och eftertänksam låt med lite country eller folkrocks stämning. Fina gitarrljud.

Yellow chimes sjunger hon väldigt fint och återhållsamt på. Fina rullande gitarrljud.

Look around rock har lite ovanliga takter i inledningen. Lite elgitarr och piano som nästan låter överstyrda. Mycket eko på sången som har väldigt lång tid mellan orgiginalljudet och ekot. Dessutom studsar ekot nästan mellan höger och vänster kanal. Blandningen mellan jazzigt piano och elgitarr låter väldigt speciell.

Mountain song innehåller också bra pianospel med lite elgitarr. Sången når ett väldigt effektfullt klimax.

Holy holy är en mer stillsam akustisk låt med en trevlig tamburin.

Skivans sista låt är Farina som sjungs väldigt effektfullt och ljuvt med sparsamt ackompanjemang.

Penny Nichols sjunger bra och melodierna är trevliga och flera av låtarna är riktigt bra.