Kazakstansk rock

Nu ska jag skriva om något så spännande som ett rockalbum med en grupp från Kazakstan. Gruppen hette Dos Mukasan och deras första album gavs ut 1977 på Melodia. De blandar psykedelisk rock med folkrock med vissa kazakiska influenser på ett fantastiskt sätt. Underbart musikaliskt. Så här kunde Quicksilver Messenger Service ha låtit om de kom från Kazakstan.

Skivomslaget har ett foto av gruppen med röda 70-tals kostymer. På kavajslaget har de kazakiska ornament broderade, sådana ornament kan man se lite varstans i Kazakstan t ex på husfasader eller på gatustenar. Här är ett foto som jag tog i Aktau för snart två år sedan med nybyggda hus med fina ornament på fasaden.

Dos Mukasan bestod av bland annat M. Kusainov, de övriga medlemmarna eller medverkande finns tyvärr inte nämnda på omslaget. I staden Pavlodar i nordöstra Kazakstan har de rest en staty över gruppen.

Jag vet inte riktigt om instrumentet dombra används på den här skivan men det är ett traditionellt kazakiskt instrument som bland annat finns avbildat på en staty av poeten Kashagan Kurzhyman-uly som levde mellan 1841-1929 i Aktau som syns på fotot här intill som jag tog i somras.

Бетпак Дала inleder fantastiskt med en flödande psykedelisk låt med mjuk bas och trummor samt orgel. Droppande utforskande ljud i öppningen. Sen kommer det gitarr ibland och en del mystiska ljud från orgel och snygga måsskrin från gitarren. Ett grymt gitarrsolo ryms också. En ordlös kör kommer in på ett ställe efter ett trumsolo och ger vibbar av skivan Trip thru hell med C.A. Quintet. En del hård och snabb gitarr och bas med känsla innan den flödande ljudbilden hittar tillbaka. Mycket bra trumspel också.

Ахау Бикем har också en episk flödande melodi blandad med en snabbare folkmelodi med en manskör som sjunger medryckande och dynamiskt. En del trumpet är fantastiskt bra på ett majestätiskt sätt. Ett säreget fjädrande ljud på basen.

Аяулым flödar mjukt och vackert med två gitarrer som trakterar melodin med pigga toner. Sen kommer en stark röst in och sjunger med en kör bakom. En del orgel i slutet får de också med.

Лэилим har en driven melodi med trumpetstötar, mungiga och gitarr. En mansröst sjunger vackert. Fin folkrock.

Först ut på andra sidan är låten Туган Жер som också har en underbar melodi med fint driv. Riktigt bra sånginsats med körarrangemang, gitarr och en svepande atmosfärisk orgel. Trummorna går inte heller av för hackor. En del mungigeliknande ljud. Lite vibbar av att gå i en botanisk trädgård när några fina gitarrtoner klingar ut.

16 Кыз har en säregen både snabb och långsam melodi som pendlar in och ut ur varandra. Bra sånginsats och ett mjukt basljud.

Куэ Бол här lyckas de få till en fin 50-talsrocksballad toppad med folkmusik. En del underbar lyrisk gitarr både ensam och i samklang med orgel.

Сулу Кыз är en liknande medryckande folkmusiksmelodi i rocktappning. Riktigt behaglig sång med fina stämmor. Man får känslan av två personer som söker varann i ett böljande vårlandskap.

Skivan avslutas med Куанышым Менин. En pigg melodi och medryckande med fint gitarrspel. Sången är underbar med kör och en sångare som sjunger med variation och värme.