Blue Cheer gjorde alltid bra skivor. Deras sista album Oh! pleasant hope från 1971 är inget undantag. Påminner om de två första plattorna av The Band men gladare. Även en del Rolling Stones, Grateful Dead och Allman Brothers. Dickie Peterson har ombildat Blue Cheer och det har kommit fler plattor med nya inspelningar av deras klassiska låtar från de två första skivorna. Sorgligt nog så avled Dickie Peterson 2009.
På den här plattan så bestod Blue Cheer av Dickie Peterson på sång och bas, Gary Yoder från gruppen Kak på gitarr ochh sång, Ralph Kellog på piano orgel och Norman Mayell på trummor och sitar. Sen medverkade ännu fler på olika instrument som Cynthia Jobse på harpa, Ronald Stallings på saxofon, Bob Gurland på trumpet, Kent Housman på dobro, Dr. Richard Peddicord på gitarr och sång samt Dehner Patten och Jack May på extra gitarr.
De skapar en rik ljudbild som är väldigt bra producerad med tydliga instrument i ett fylligt sammanhang. Musiken är countryrock och ren rock med vissa inslag av blues och ett psykedeliskt anslag. Mycket bra musik och ett album som man blir glad av att lyssna på. Det är lössläppt och glatt.
Hiway man inleder. En snabb positiv låt med bra sånginsats, fin orgel, bra trummor och härlig gitarr både akustisk och elektrisk. Fina temperamentsväxlingar ger låten fin dynamik och känsla.
Believer har ett något tuffare sound med kvävt distad gitarr och lugna men taktfasta trummor. Mycket bra sånginsats med lite körande emellanåt. Låter lite som både The Band och Rolling Stones. Innehåller även ett par fina gitarrsolon och bra temperamentsväxlingar.
Money troubles är lite annorlunda med en annan sångare, handklappning och långa mer sparsmakade gitarrslingor i reflekterande bluesstil.
Traveling man avslutar första sidan. Fin flödande countryrock där de också adderar fint piano till ljudbilden. Bra eftertänksam men ändå lättsam sånginsats. Trevligt spel på slidegitarren.
Andra sidan inleder med titelspåret Oh! pleasant hope är en behaglig countryrockslåt med medryckande melodi. Fin sånginsats och en massa instrumentella knorrar på gitarr, bas och piano. Dessutom lite tradjazz trumpet eller liknande på ett par ställen. Texten är väl lite underlig men låten är fantastisk.
I'm the light har ett ett ljud som låter som en vind som susar utanför dörren. Mycket sitar och en del akustisk gitarr. En annorlunda och luftig ljudbild.
Ecological blues är en glad blueslåt med slidegitarr, trumpet, fotstamp och en ganska skum sånginsats som känns ganska trevlig trots att den är lite tillgjord. Det svänger bra om låten.
Lester the arrester snabba trummor och ett avslappnat piano med bra sånginsats med Dickie Peterson tror jag. De får in en maracas och en del andra småljud också. Grymt tempo mot slutet.
Skivan avslutas med låten Heart full of soul. Basljud, trummor och en orgel inleder. Dickie Peterson sjunger på ett bra sätt. Bra växlingar i temperament och en avslappnad men dynamisk känsla. Fint samspel mellan gitarr, orgel, trummor och sångrösten. Ett fint gitarrsolo med vinande och distad gitarr får de också med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar