Varierat och glatt

Ronnie Hawkins spelade in en skiva där Duane Allman medverkade som gitarrist. Skivan som är självbetitlad kom ut på Cotillion 1970. En musikalisk fest för alla som gillar medryckande countryrock med stänk av rock n roll och riktigt bra gitarrspel. Mina favoriter från skivan är One more night, Matchbox och Down in the ally.

Såsom Boz Scaggs skiva med Duane på gitarr så spelades skivan i Muscle Shoals studion i Alabama.

One more night inleder. En Bob Dylan låt som påminner mycket om Long black veil. Snygga gitarrtoner och piano. Fin sånginsats och bra kör.

Nästa låt är skriven av Gorden Lightfoot Bitter green. En solig countrylåt med stråkar. I may never get to heaven fortsätter i countrystil med en låt på gränsen till gospel som påminner om The Platters. Mycket bra dynamik. Will the circle be unbroken grym avskalad gitarr ger låten en härlig atmosfär.

Carl Perkins klassiker Matchbox görs i en fantastisk version med fina gitarrtoner från Duane och ett kaostiskt munspel. Little bird är en vacker countrylåt med stråkar.

Även andra sidan inleder med en Dylan-låt One too many mornings. Den här går i väldigt långsam lunkande countrystil. En del stråkar. Forty days är en Chuck Berry låt med bra tempo i. Bra sånginsats och fina solon på gitarr och munspel.

Down in the alley har en del bra slide-gitarr och piano i den coola släpiga rock n roll låten. Gitarrsolot i slutet är otroligt bra.

Bo Diddleys fina Who do you love görs riktigt bra av Ronnie. Hela låten är fylld till brädden av bra gitarrtoner. Skivan rundar av med den lugna berättande countrylåten Home from the forrest. Väldigt stämningsfyllda stråkar och akustisk gitarr.