Klipp i gitarren

Buddy Guy är en klassisk bluesrockartist i generationen efter Howlin Wolf och Muddy Waters. Han är fortfarande aktiv och spelar in skivor. Jag hörde honom första gången i konsertfilmen Festival Express och även i Scorceses bluesdokumentär. Här tänkte jag skriva om albumet The blues giant som gavs ut 1979 på franska märket Isabel men min kopia är en utgåva från 1980 med ett annat omslag.

Musiken har ett fint klipp i gitarrtonerna på ett sätt som närmar sig BB King skulle jag säga. Låtarna är långa och ger ett gott utrymme för improvisationer. You've been gone too long är min favoritlåt på skivan för den har en fin tyngd och en härlig känsla.

I smell a rat växlar mellan det lugna reflekterande och det intensiva blixtrande. Gitarrspelet är berättande i sitt uttryck. En väldigt dynamisk låt.

Are you losing in your mind har ett lite tyngre anslag. Lite jazzigt med mycket intensitet under ytan. Riktigt bra improviserat gitarrspel med säreget ljud.

You've been gone too long har en hårdrockande tyngd med ett medryckande riff som svänger rejält och varieras på ett fint sätt i samspel med trummor och bas. Bra sånginsats också.

Andra sidan inleds med She is out there är en stabilt rockande låt i en Elmore James influerad bluesstil.

Outskirts of town har en lugnare barbluesstil. En del bra gitarrspel med ett ganska tungt ljud. Enda låten på skivan som inte är skriven av Buddy Guy själv. Har en del fint mandolinaktigt gitarrspel som är riktigt snyggt.

When I left home är en lågmäld låt med spridda gitarrtoner men den växer efterhand både sånginsatsen och gitarrspelet som kokar ihop ordentligt en bit in i låten. Väldigt dynamiska åkande toner och en maffig takt ala Muddy Waters.