The bird is the word

Surfin' bird är en riktigt galen klassiker. Framförd med en frenesi som är svårslagen tillsammans med löjlig text och intensivt gitarrspel. Skivan med samma namn som låten med gruppen The Trashmen gavs ut på Garrett records 1964.

Family Guy avsnittet som handlar om Peter Griffins fascination för låten är underbart. Med Peters förmåga att leda in ett vardagligt samtal på låttexten så att han kan sjunga den.

The Trashmen bestod av Steve Wahrer på trummor, Tony Andreason på gitarr, Bob Reed på bas och Dal Winslow på gitarr.

Annars är det ganska mycket surfrock som står sig bra i klass också speciellt eftersom de flesta låtarna har sång så det blir mer varierat. Det är både lite Buddy Holly och Ritchie Valens över musiken på ett positivt sätt.

De tar med en cover på Buddy Holly låten It's so easy som är väldigt nära originalet.

King of the surf har en medryckande melodi och kompet är omväxlande med en fin sånginsats.

My woodie har en härligt driven melodi som gör åtminstone mig glad. Texten får mig att tänka på Sven Mellander figuren Steve med Lloyden. Avslutande låten The sleeper har lite liknande stil och melodi. De påminner även om Phil and the Flakes singeln som jag skrivit om tidigare som är från samma tid och har liknande stil musikaliskt och en bilorienterad text.

Fullastad skiva

Loading zone med Roy Buchanan är en skiva som är fullastad med musik av olika slag. Det finns blues, rock lite jazziga och mer drömska toner. Temperamentet i låtarna spänner från tungt och reflekterande till lättsam soul. Skivan gavs ut på Atlantic i USA men på Polydor i Europa 1977. Mitt exemplar är den tyska utgåvan.

Mina favoritlåtar på skivan är The circle och Green onions som båda är helt fantastiska men på väldigt olika sätt. Hela skivan är underbar och man blir pigg när man lyssnar på den.

The heat of the battle har en euforisk känsla med ljusa snabba toner i en medryckande rytm. Fin böljande melodi och vassa gitarrimprovisationer en bit in i låten.

Hidden har en akustisk och lite mer drömmande inledning med något som nästan påminner om stråkar.

The circle inte bara en dystopisk bok av Dave Eggers utan även en Roy Buchanan låt. Den första låten på skivan med sång. En härlig melodiös och charmigt skramlig låt med soulfeeling. Som alltid riktigt bra gitarrspel.

Adventures of brer rabbit and tar baby är lite pigg rock n roll med kontrabas och gitarr.

Ramon's blues en rökig och ganska tät blues med mycket känslor i gitarrspelet som ligger i förgrunden med behagligt pianospel i bakgrunden. En bit in i låten kommer helt fantastsikt gitarrspel med snubblande snabba toner.

Andra sidan inleder med Green onions har ett väldigt stabilt gung med sitt repetitiva komp på orgel. Man kan inte sitta still. Grymt gitarrspel också med snubblande toner och mycket temperament. En Booker T. and the M.G.s låt men Roys version har betydligt mer tyngd och härligt gitarrspel.

Judy har en liten melodislinga som påminner om Peter, Paul and Marys Puff the magic dragon men med mycket gitarrsolon på det.

Done your daddy dirty har en positiv medryckande känsla med handklapp och ett härligt sväng. Stenhårt gitarrspel.

Your love är någon så ovanligt som en låt där Roy sjunger men inte spelar gitarr. Istället är det Carole King inspirerat piano som möter oss.