söndag 25 september 2022

Småkul

Merrell Fankhauser and HMS Bounty står bakom skivan Things från 1968 utgiven på Shamley. En popskiva i folkrocksstil med psykedeliska inslag. Den står sig ganska slätt i jämförelse med övriga Fankhauser associerade album som jag skrivit om tidigare men sett för sig själv så är det helt godkänt. Lite Fapardokly, lite Mandrake Memorial, Chamaeleon Church, Mamas and the Papas och kanske lite Ultimate Spinach.

Tyvärr har omslaget på mitt exemplar en stor reva på framsidan men själva skivan är i perfekt skick.

Förutom Merrell på sång, gitarr och sitar så medverkar Bill Dodd på gitarr, orgel och sång, Jack Jordan på bas och sång samt Larry Meyers på trummor och tabla. Bill Dodd medverkade även i Merrells andra grupp Fapardokly som gav ut sin skiva 1967. Jag undrar om HMS Bounty är samma Bounty som i den klassiska filmen Myteriet på Bounty med Marlon Brando?

Skivan inleder i en positiv stil med låten Things (goin' round in my mind). Bra melodi och fina små gitarrknorrar.

Girl (I'm waiting for you) har en vacker melodi med bra sång i spännande arrangemang och en del fina gitarrslingor.

What does she see in you väldigt lekfull melodi som skiftar sömlöst och även cool sitarklingande gitarr. Bra sångarrangemang återigen.

Lost in the city hård gitarr som ligger långt fram i mixen med den mjuka välarrangerade sången och melodin ligger i bakgrunden.

Your painted lives har ett längre gitarrsolo i kombination med mer folkrockig gitarr som är en snygg kombination.

Drivin' sideways (on a one way street) fortsätter med en melodiös låt som kombinerar pop med en ganska tuff surrande improviserad gitarr.

Andra sidan inleder med In a minute not too soon med både engagerad sång och gitarr.

A visit with Ashiya har blir det psykedelisk mysticism med sitar och slagverk. Melodiöst och med ett bra driv.

The big gray sky är en ganska snabb och glad låt med drivande mjuka trummor.

Rich man's fable bjuder på en ordentligt surrande sekvens i en annars snygg men mörk poplåt.

Ice cude island är lite mer avskalad och inte så tydlig melodi.

Madame silky har lite mer orgel i en ganska mörk melodi. Har ett ganska intensivt gitarrsolo.

Sorgligt men upplyftande

Terry Jacks är känd för att han hade en stor hitlåt Seasons in the sun från 1973. Men det är ändå fler än de flesta och han gav även ut flera skivor senare. Hans hitlåt var med på albumet Seasons in the sun. Mitt exemplar gavs ut i Tyskland på Bell records 1974 men originalet gavs ut 1973 på Goldfish records i Kanada.

Två av låtarna är skrivna av Craig Wood som var medlem i bandet Papa Bear's Medicine Show som gav ut ett privatpressat album 1971 som finns beskrivet i Acid Archives.

Mina favoriter från skivan är I'm so lonely here today och titellåten Seasons in the sun förstås. Fyra av låtarna på skivan är Terrys egna kompositioner.

Inleder melodiöst med Concrete sea. I ett fint tempo. I'm gonna love you too påminner starkt om Buddy Holly viket inte är så konstigt eftersom Joe Mauldin, Niki Sullivan och Norman Petty är upphovsmännen bakom låten.

Pumpkin eater fortsätter i en mjuk melodiös anda. Again and again är lite långsammare men fortfarande trevlig lyssning. Since you broke my heart har en del sitar som bygger en trevlig ljudbild. Fire on the skyline bjuder på en stressad och tät melodi med piano och gitarr.

Andra sidan inleder med The love game som påminner lite om Downtown men med en viss japansk antydan. I'm so lonely here today har en fantastisk anspråkslös och sorglig liten melodi. En del orgel och trumpet och Terrys fina röst.

It's been there from the start har en ganska stressad filmisk stil. Sail away är en ganska vacker böljande duett med en kvinnlig röst.

Seasons in the sun avslutar skivan. En fantastisk text så sorglig och så sångvänlig. Melodin är medryckande och sorglig men på samma gång upplyftande.