Musikaliska murmeldjur

Tänker på både Spirit, Velvet Underground i vissa stunder till och med Relatively Clean Rivers när jag hör brittiska bandet Groundhogs sjätte skiva. Den har titeln Hogwash och kom ut 1972 på United Artists.

Groundhogs var ursprungligen en bluesgrupp vad jag har förstått men här hör jag mer progressiv rock med psykedelisk touch även om de hittar en väldigt ursprunglig bluesstil i sin sista låt. Gruppen bestod på den här skivan av Tony McPhee på gitarr och sång, Peter Cruickshank på bas och Clive Brooks på trummor. Tony PcPhee har skrivit och komponerat samtliga låtar.

Jag gillar skivan som helhet och kommer kommer definitivt försöka hitta fler Groundhogs skivor i framtiden.

I love Miss Ogyny har en både tung och galen framtoning med mycket dynamik och lite Velvet Underground stil på sången. Märkligt sparsmakat och skrämmande.

You had a lesson inleder på ett spännande sätt med mycket bas i samspel med gitarr på ett suggestivt sätt. Väldigt märkliga rytmer och en melodi som följer sina egna vägar. En del mardrömslik orgel.

The Ringmaster har en del slide gitarr men i en stil som påminner mer om hårdrock än blues.

3744 James Road inleder med ett trumsolo som låter som om det vore från från yttre rymden. Sedan kommer själva låten igång med en cool distansiserad sångröst och ett både coolt och tungt komp. Dissonant och repetitivt. En snygg sekvens har en gitarr som river av ett improviserat psykedeliskt solo till ett grundkomp som ligger längre fram i mixen.

Andra sidan inleder med tunga Sad is the hunter. Hårt rockande blues med en del ekoeffekter på sången. Bra improviserad murrig gitarr till ett stabilt grundkomp. I slutet får den en lättare framtoning med positiv gitarr och sång.

S'one song är en snabb och ganska skramlig låt med mycket variationer som stundtals är ganska atonala.

Earth shanty inleder mystiskt med långsamt vågskvalp och orkestrala ljud. Sedan kommer fantastiska sparsmakade gitarrtoner. Efter en stund kommer sången i ett avancerat arrangemang med eko. En cello finns också med i en otroligt varierad ljudbild. Bra melodi också. En bit in blir det mystiska orgelljud.

Mr. Hooker, Sir John är en snabb och hård akustisk blues i en Son House stil. Bra varierad gitarr och känslomässig sång med bra darr.