Rik melodiös ljudbild

Lonnie Mack var en rock n roll artist i början på 60-talet. Sedan spelade han in det här fantastiska rockalbumet, The hills of Indiana som gavs ut av Elektra 1971. Lonnie Mack kom från just Indiana. Det är en bana som är ganska lik en av mina favoritartister Link Wray.

I vissa låtar är det lite liknande Link Wray men spåren från The Band eller Bob Dylan är större. Musiken har en väldigt rik ljudbild med körer och orkestrering men det stör inte den genuina känslan i musiken utan snarare fördjupar den. Låten Florida får jag nog säga är min favoritlåt på skivan, men hela skivan är väldigt bra. Kommer bli fler skivor med Lonnie Mack i samlingen.

Asphalt outlaw hero är en snabb och intensiv rocklåt med mycket rytm. Bra gitarrspel.

Florida lugnar ner tempot med en väldigt melodiös och öppet frisk melodi. Strålande melankoliskt hoppfull sånginsats. Riktigt bra komp med countryrockgitarr, sparsmakat blås och en del flöjt. Känns som en böljande äng tidigt på sommaren.

Lay it down är en tyngre melodi som växer ganska snyggt. Fin blåssektion med något som låter lite som bastuba.

The hills of Indiana är en väldigt dynamisk låt med tuffa verser och sedan en väldigt countrydoftande refräng med fin sånginsats och bra pedal steel. De två stilarna vävs samman på ett fint sätt.

Uncle Pen är en snabb och taktfast liten bluegrasslåt med bra flyhänt fiolspel. Bra stämsång också.

Bicycle Annie har en långsam lunkande melodi i countrystil men med en tuff känsla. Bra pedal steel gitarr och sånginsatsen bär låten på ett bra sätt.

Andra sidan inleder med låten A fine way to go med bra pianospel och ett engagerat driv.

Rings är en behaglig låt med bra sånginsats och trevligt akustiskt gitarrspel. Fina stråkpartier ger atmosfär.

Nästa låt är en fantastisk version av Bob Dylans The man in me. Intensiv sånginsats och riktigt bra blås.

She even woke me up to say goodbye är mer åt countryhållet men med en rockig känsla.

All good things will to pass har vackert gitarrspel och fint orkestrerad melodi. En väldigt intensiv avslutning med kör och bra sång och ett helt fantastiskt pianospel.

Skivan avslutas med låten Three angles. Snyggt med bara Lonnie och varierad väldigt uttrycksfull akustisk gitarr. Sen fyller ytterligare röster på i en kör. Lite The Band över det på något sätt.