Trion som var en kvartett

Tidigare har jag skrivit om skivorna Mama Lion och Ivar avenue reunion en gemensam nämnare för dessa skivor och den jag ska skriva om nu är artisten Neil Merryweather. Han var en del av trion Neil Merryweather, John Richardson and Boers som för övrigt är en kvartett med den fjärde medlemmen Jack Velker. Den här skivan gavs ut 1970 på märket Kent.

De spelar en avslappnad kul bluesbaserad musik på första sidan och lite åt countryrock hållet på andra sidan. Vissa psykedeliska inslag med bra improvisationer på gitarren. Framförallt bra för sin avslappnade stil.

Aren't you glad that you know har en speciell jazzig lätt stil samtidigt som det kommer grymma instick på gitarr ibland och väldigt avslappnad sånginsats.

City boy är en tungt gungande låt med nästan överstyrd sång. Fint samspel mellan en lugn svampig gitarr och en mer vild gitarr på ett ställe.

Dust my blues är en klassisk Elmore James låt. De gör en version där de lägger trycket i takten på ett annorlunda sätt.

Flat black svänger också bra och avslappnat med fina gitarrimprovisationer runt ett stabilt komp.

På andra sidan hittar vi You must live it som skrivits av Lynn Carey och Neil Merryweather. Den påminner på ett trevligt sätt om The Band.

Your real good thing (is about to end) har en längtande stil som påminner om Creedence Clearwater Revival. Bra mandolinliknande gitarr på ett ställe.

Tio minuter långa Are you ready avslutar skivan. En tätare och tyngre låt i jam-stil med mycket gitarr i fina improvisationer. En del orgel som ger låten ett murrigare rökigare sound. Men de gör det bra. Ett omväxlande trumsolo går faktiskt bra också.