Stenhård country

Första sidan av Blood, sweat and tears med Johnny Cash bjuder på stenhård country och andra sidan bjuder på vacker bluegrass och nästan calypso influerad country. Blood sweat and tears kom ut 1962 på Columbia. På vissa låtar medverkar Carter family och bland dem June Carter.

På samma sätt som andra Johnny Cash album så finns ett tema genom låtarna. Här är det legendariska amerikanska personligheter, arbetssånger och tragik. Järnvägar, gruvor, sorg och glädje. Andra albumet med Johnny Cash som jag har som har ordet Tears, tårar i namnet. Men Johnny Cash utstrålar värme och känsla skivan igenom.

En spännande detalj är att första låten är över åtta minuter lång. Ganska ovanligt vid den tiden tror jag. Det blev mer vanligt med jam-rocken och psykedeliska låtar senare på 60-talet.

The legend of John Henry's hammer är en berättelse med en del ljudeffekter men det är genuint gjort. Johnny Cash sjunger med värme och humor. Väldigt bra ackompanjemang med elgitarr och trummor. Lite fint lågmäld kör i bakgrunden. Efter en stund kommer en del akustisk gitarr i vacker Appalacherna-stil. Mycket dynamik och känsla låten igenom.

Tell him I'm gone har ett grymt ackompanjemang väldigt tufft och kompromisslöst. Bra driv och snabb blixtrande klar akustisk gitarr och hammarslag. Oväntat rå och den känns väldigt modern för sin tid.

Another man done gone framförs med ackappella sång i call and answer stil mellan Johnny Cash och June Carter. Väldigt melodiöst och väldigt tungt. Mot slutet blir deras mer och mer avlägsna som präriens vidder. Texten är brutal.

Andra sidan inleder med Busted. En lunkande berättande låt. Väldigt bra ackompanjemang med bas och klara gitarrtoner på slutet av bastonerna. Har nästan en trubadurkvalitet över sig.

Casey Jones inleder med en tågvissla. Skramlig akustisk gitarr. Fantastiska körarrangemang och medryckande melodi.

Nine pound hammer låter nästan som Grateful Dead låten Ripple i melodin. Fantastiskt bra gitarrknäppande i bästa bluegrassstil.

Chain gang har en vacker melodi som påminner om en Harry Belafonte låt kanske Jamaica farewell med en vacker sorgsenhet. Fin körinsats.

Waiting for a train inleder med ett fint barpiano sen är det gitarr.

Roughneck har en driven melodi med bra sånginsats och vacker akustisk skramlig gitarr med lagom körande.