Det fanns folk som fortsatte med vettig rock n roll även på 80-talet. Lou Ann Barton är en sångerska från Texas som släppte sitt debutalbum 1982. Det heter Old enough och är utgivit av Asylum. Lou Ann Barton spelade ihop Stevie Ray Vaughn i slutet av 70-talet. Jerry Wexler står som producent. Albumet är inspelat i klassiska Muscle Shoals studio i Alabama.
Lou Ann Barton som föddes 1954 är fortfarande aktiv och hon har bland annat gjort covers på två Roky Erickson låtar.
Man hör att musiken är gjord på ett modernt sätt men de har rötterna kvar i 50-talet. Musiken är rockig och bluesig men främst rythm n blues influerad. Även en del soul. Andra artister som man tänker på är Brenda Lee sångmässigt och Barbara Lynn också i någon låt. Hon kan liksom melodiöst skrika sig igenom en låt.
I'm old enough inleder bra med en rivig och taktfast rockig låt.
Brand new lover har en elgitarr och handklapp i inledningen. En ganska snabb rocklåt. Har en viss 80-talsstämning som påminner vagt om låtar från t ex i Snuten i Hollywood och liknande.
It's raining inleder med piano och sen har den en viss lugn 50-tals eller tidig 60-talskänsla. Vaggande och melodiöst. Ett bra saxofonsolo.
It ain't right har en del bra körsång och fortsätter i 50-talsstil fast mer rockigt och bluesigt.
Finger poppin' time är en riktig rythm n blues men gjord i ett modernt arrangemang men det genuina i låten skiner igenom och Lou Ann har en bra rivig och ösig röst. De vräker på bra med piano, handklapp och saxofon också.
Andra sidan börjar med låten Stop these teardrops är också en genuin 50-talslåt. Lou Ann sjunger med stort engagemang. Melodin har bra sväng och bra arrangemang.
The sudden stop är väldigt lugn och sparsmakad med instrumenten svagt i bakgrunden. Lou Ann sjunger med stark röst. En bit in i låten blir även kompet starkare. En mer samtida modern låt, men med fint temperament.
The doodle song inleder med glatt trumpetande. Lou Ann sjunger rivigt. En driven melodiös låt som känns modern men också med en viss tidig 60-talskänsla. En del bra elgitarr.
Maybe har en fin längtande känsla i 50-talskänsla. Påminner lite om Barbara Lynn. Mycket bra melodi och mycket bra framförd sång. Fina gitarrknorrar.
Every night of the week avslutar skivan. En rockig driven blues. Bra gitarr och sånginsats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar