Bob Bohanna har jag skrivit om tidigare. Han spelade in en skiva med gruppen Morning Glory. Här har han istället samlat gruppen Pure love and pleasure som kallar sin enda skiva för A record of pure love and pleasure. Den gavs ut på märket Dunhill 1970.
Förutom Bob Bohanna som spelar gitarr, bas och sjunger bestod gruppen av David McAnally på sång, Pegge Ann May på sång, John Allair på orgel, piano och sång samt Dick Rogers på trummor och sång. De ser glada ut på omslaget.
Den här skivan är mindre psykedelisk än Morning Glory men det är fortfarande mycket ljud, tätt och intensivt. Lite psykedeliskt och rockande men har även influenser av ren rock med stänk av country eller folk. Det myckna ljudet blir lite påfrestande ibland och det glimmar till de gångerna när de tonar ner ljudbilden något och blir mer sparsmakade.
Too Scared To Go är en ganska orgelintensiv driven låt med ett smittande riff som nästan låter som en xylofon. Sången framförs av David McAnally. En del surrande gitarr i slutet.
All In My Mind har maffiga trummor i inledningen. Sången framförs av Pegge Ann May med lite kör också på vissa ställen. Betydligt lugnare än föregående låt. Ökar i intensitet i slutet med en massa gitarr.
What'cha Gonna Do är en frejdig låt med trevligt ljust piano i ena högtalaren. Någon sorts countryfierad music hall som är medryckande och trevlig.
My lies har ett taktfast lustigt bakgrundskomp som påminner om någon mycket modernare låt. Sen sjunger de duett med en del lyrisk gitarr i någon sekund ibland. En del stökigt piano också.
Hard times är en låt med bra engagerad sånginsats av David och komp på en lagom nivå med gitarr med mycket temperament. Sparsmakat och udda traktering. Tungt och dynamiskt med spännande och varierade sångarrangemang. Den ökar i intensitet också mot slutet med orgel och gitarr i tätt samspel innan sången kommer tillbaka.
Andra sidan inleder med låten Mama said en släpig men taktfast låt med bra sångarrangemang och speciell huvudsångare. Lite soul eller gospel över den här låten.
Joyce är en lugnare mer folkrocksinfluerad låt med stämsång. De får till en bra stämning i låten. Ljudet är lite för starkt på något sätt för att det ska bli riktigt fantastiskt bra.
Relax är en tung hårt dunkande rocklåt. Ett instrumentalt parti i slutet har en massa överstyrd gitarr som trakteras på ett annorlunda sätt.
Love, love, love you är en snabb glad countryinfluerad låt. Har ett mjukt trumsolo som är riktigt udda i sin takt. Kaotiska sångarrangemang.
Sista låten heter The Lord's prayer och är en tonsättning av orden i Fader vår. Är stämningsfylld med lågmält komp med mycket dynamik. Melodin är bra. Sen kör de improviserade partier med orgel innan låten kommer tillbaka. Maffiga trummor. Påminner lite om Mad River och deras låt Merciful Monks. En del bra körsång som har en mäktig klang.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar