Clintan kan musik

Clint Eastwood gillar musik och hade ett av avsnitten i den utmärkta serien om blues som hölls samman av Martin Scorsese. Det avsnittet handlade framförallt om pianoblues och en del jazz. Både Pinetop Perkins och Ray Charles var med. Specialaren om Professor Longhair var kul och även hans berättelse om en inspelning med Fats Domino.

Skivan som jag tänkte skriva om nu har en annan typ av anknytning till Clint Eastwood. Han regisserade sin första film Mardrömmen eller Play misty for me 1971 och i den filmens inledning ser man Clint gå runt ett hus vid kusten sätta sig i en bil och köra iväg. Vinden i håret. Episka bilder med Stilla Havet och allt. Samtidigt spelas en instrumentell ganska oborstad låt. Den låten heter Dirty boogie och finns med på gruppen Gator Creeks ända skiva Gator Creek från 1970 utgiven på Mercury. Omslaget är lite speciellt med reliefmönster som förmodligen ska efterlikna krokodilskinn.

Kände Clint Eastwood gruppen? Gillade han den? Skivan är helt okej i övrigt och har vissa influenser av The Band. Inte så mycket pianoblues utan mer en utflykt i blåsmusik med både toner av party och melankoli. En del bra sång, gitarr och piano också icke att förglömma.

Gator Creek bestod av Allan Beutler på saxofon, Dee Barton på sång och piano, Mike Deasy på gitarr och sång, Kathy Deasy på sång och slagverk, Kenny Loggins på sång och gitarr, Ray Neapolitan på bas, Mike "Smackwater" O'Martin på piano och Gene Pello på trummor. Dee Barton har skrivit flera av låtarna däribland Dirty boogie. Han komponerade musiken till Mardrömmen och även Mannen med oxpiskan en annan Clint Eastwood film. Paret Deasy verkar fortfarande vara aktiva och Mike verkar ha spelat med både Richie Valens och Eddie Cochran på konserter och på inspelningssessioner.

Don't try to lay no boogie woogie on the king of rock and roll måste vara en av de längre låttitlar jag har sett. Det är en pumpande låt med mycket blås och ganska vildsint sång.

Danny's song är mycket mer försiktig och lågmäld. Fina gitarrer som växer och en vacker förtrolig sång och melodi.

These days är en Jackson Browne låt. Duett mellan Dee Barton eller Mike och Kathy Deasy och bra elgitarr och piano.

Dirty boogie har en härlig uppstart och sen kommer den igång med härligt blås som faktiskt passar in här. Pumpande piano och ett grymt driv som man sugs in i. Sen stannar blåset upp och man hör en skramlande distad gitarr som surrar på i bakgrunden. Det huvudsakliga blåsinstrumentet är väldigt murrigt på ett härligt sätt. Man ser Clint Eastwood framför sig.

Betty Jean's mama har ett märkligt ensligt komp på piano i udda takt och en vild sånginsats. Sen kommer lite fler instrument in i leken med lite gitarr och trummor. De bygger upp en fin medryckande böljande melodi. Har en galen ton som är kul att lyssna på.

Andra sidan inleder med Holy moly rolly polly med glatt piano, elgitarr och blås. Full fart.

Long tail cat (dixie holiday) är en långsam lunkande låt i början sen tar den i lite på vissa ställen för att sen lugna ner sig igen. En ganska splittrad låt som man inte vet vad den vill. En kvinnlig kör hugger i mot slutet.

Mud island inleder fint med en vridande elgitarr. Kathy Deasy sjunger bra och melodin är väldigt The Band influerad.

Take a look kör på med blås, piano och en del elgitarr. En del sång också.

Home avslutar skivan. Skivans längsta låt med 6 minuter. Sånginsatsen är bra och stark och bra kör. Melodin är långsam och drivs med piano, blås och en del elgitarr. Efter ett tag börjar Kathy Deasy sjunga istället för Mike Deasy eller om det är Dee Barton.