Det finns många julskivor. En av de mer annorlunda gissar jag är John Faheys julskiva The new possibility från 1968. Utgiven på hans eget märke Takoma.
Julskivan med John Fahey är annorlunda på det viset att den är helt instrumental och består av klassiska och traditionella julsånger framförda på aukustisk gitarr på ett bluessätt. John Fahey var verkligen intresserad av blues och skrev till och med en akademisk avhandling om Charley Patton och hans bluesmusik. Jag har tidigare nämnt honom här på bloggen i samband med Skip James. Så att skivan har mycket blues över sig kommer inte som en överaskning. På baksidan har han dessutom skrivit en intressant baksidestext.
Jag känner endast igen några få av låtarna och de låter på ett speciellt sätt framförda på akustisk gitarr. John Fahey spelar vackert och klangfullt. Det känns att han menar allvar med att spela in musiken. Det är betydligt mer än en gimmick. Om jag ska jämföra med något så får det bli Robbie Basho eller kanske Sleepy John Estes.
Joy to the world känner man igen direkt. Fina ljusa toner och rolig takt.
What child is this? är en långsammare mer förvånad och eftertänksam låt. Klangerna är vackra.
Medley: Hark, the herald angels sing / O come all ye faithful inleder piggt med många runda knäpp på strängarna. Sen känner man igen Dagen är kommen.
Auld lang syne känner man igen från engelska serier och filmer som en låt de sjunger på pubarna. Tydligen en skotsk låt som förknippas med nyår.
The bells of St. Mary's framförs på ett omväxlande sätt och den låter vagt bekant. Fin blanding av ackordspel och strängknäppande. Han spelar långt ner på strängarna ibland vilket låter vackert och annorlunda.
Good king Wenceslas har också en vag bekant ton över sig. Vackert och tryggt.
We three kings of orient are även den här sången låter bekant.
God rest ye merry gentlemen fantasy avslutar första sidan. Det är en traditionell sång som Fahey själv har skruvat till lite grann. Den är flyhänt framförd och kul att lyssna på.
Andra sidan inleder med The first noel och fortsätter med Christ's saints of God fantasy skivans längsta låt med sina 10 minuter. Den är komponerad av Fahey och Hopkins. Väldigt sparsmakad.
It came upon a midnight clear känner jag inte igen men det är en vacker och behaglig melodi.
Go I will send thee är en av skivans höjdpunkter, här visar John Fahey upp hela sitt bluesregister. Väldigt bra slidegitarr. Det sjunger om gitarrsträngarna så att det står härliga till. Imponerande ljud ur en akustisk gitarr.
Lo how a rose e'er blooming spelas på ett bra sätt med alla strängar först och sen några enskilda knäpp med en känslig taktkänsla. Den har en vacker öppen känsla. Heter Det är en ros utspungen på svenska så man borde känns igen den.
Silent night, holy night en fantastisk version med slidegitarr på den här klassiska julsången Still natt heliga natt. En helt underbar avslutning. En genuint bluesig knorr på en mycket lättigenkänslig och bra sång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar