Hårdrock med klassiska influenser

Deep Purple tillhör ett av de allra mest kända hårdrocksbanden. Och deras låt Smoke on the water är ytterst välkänd. I ett avsnitt av tv-serien På spåret så nämndes låten och dess tillkomst i samband med en konsert i Montreux och en brand under en Frank Zappa konsert. Det var mer än jag visste. Sen programmet sändes så har jag skaffat skivan Machine head där låten finns med. Den spelades in i Montreux enligt texten på omslaget och den gavs ut på märket Purple 1972. Min kopia är till och med pressad i Sverige och innehåller ett textblad. Machine head var gruppens sjunde album på bara fyra år. Det här är den enda skivan med Deep Purple som jag har lyssnat på.

Deep Purple bestod av Ritchie Blackmore på gitarr, Jon Lord på orgel, Ian Paice på trummor, Roger Glover på bas samt Ian Gillan på sång. Eftersom det är ett brittiskt band så antar jag att en jämförelse med Led Zeppelin är ofrånkomlig, fast de påminner faktiskt inte speciellt mycket om varann. Deep Purple spelar en betydligt snabbare och mer melodiös hårdrock utan brutna melodier eller enbart konstiga missljud. Tyvärr har de lite av den teatrala sångstilen kvar. Dessutom blir orgeln för mycket ibland. Men jag förstår att de är ett mycket populärt band.

Musiken är snabb och lite fläskig och teatral ibland men ofta är den bra. Gitarrspelet är varierat och även orgeln kan ge spännande atmosfär ibland. I någon låt så påminner de om The Band och ibland låter de som en snabbare stressad variant av Allman Brothers. Men oftast så handlar det om hårdrock i snabbt tempo med influenser från klassisk musik.

Inledande Highway star ger faktiskt stundtals känslan av att rusa fram på motvägen. Lite skrikig sång. Men bra driv i musiken men ändå med en del variationer i tempot och ljudbilden. En ettrig elgitarr som rider fram på en orgelslinga med klassisk musik är oväntat.

Maybe I'm Leo har inte lika tydliga riff och är lite tyngre till sin karaktär. Ett bra avslappnat gitarrsolo förekommer en bit in i låten. Det möts upp av några bra orgelslingor. Sånginsatsen är också mer nyanserad.

Pictures of home är väldigt snabb och drivande. Rusande till sin karaktär. Väldigt symfonisk känsla i orgeln. Men medryckande ändå på något sätt.

Första sidan avslutas med Never before. En ganska melodiös låt. Stora tempovariationer med ett avsnitt som är balladaktigt till sin atmosfär. Rätta känslan infinner sig inte utan det blir lite teatralt.

Inledningen av Smoke on the water med sitt majestätiska riff och självklara tydliga uppbyggnad är fantastiskt bra. Under verserna kommer en orgel in som låter bra den också. Även sånginsatsen är bra. Ett längre avsnitt med gitarr utanför riffet förekommer i mitten.

Lazy är med sina sju minuter skivans längsta låt. Väldigt orgelintensiv. Inledningen låter nästan som The Bands Chest fever. Sen kommer en partyrockande gitarr in. Blackmore river av snabba intensiva slingor på gitarren och de försöker nog hitta lite Allman brothers aktig jamstämmning men det blir något stressigt för det. De tar in lite munspel som inte låter helt tokigt.

Skivans sista låt Space truckin' inleder tungt med riff och trummor. Sången är bra i stora delar men ibland blir den gäll och skrikig vilket blir löjligt och teatralt. Några häftiga konststycken på gitarren med väldigt dämpade distade ljud är trevligt att lyssna på.