Dynamisk sångerska

Nu tänkte jag ta itu med en mycket idérik skiva. Sångerskan Bonnie Kolocs första skiva heter After all this time. Den kom 1971 på märket Ovation som jag tidigare nämnt i samband med skivan Refuge med duon Heaven and Earth.

Bonnie Koloc kommer från Chicago Illinois. Hon spelade in flera skivor under 70-talet och kom faktiskt med sin senaste nu i år. Hennes fina omväxlande och nyansrika röst för ibland tankarna till Joan Baez eller Carole King och ibland till Grace Slick.

Innehållet på skivan kan i stora drag beskrivas som singer/songwriter, hon har skrivit de flesta av låtarna själv, men det tar musikaliska influenser från många håll och har ofta en drömsk ljudbild men sen finns det även en del psykedelisk rock. Flera av de medverkande musikerna är gemensamma med skivan Refuge. De som medverkar här är Norm Christian på trummor, Ron Scroggin på gitarr och harpa, Liz Scroggin på bakgrundssång, Stu Heiss på gitarr och Phil Upchurch på bas. Sedan omnämns även Allen Barcus på piano och även lite bas från Sid Simms. Bonnie och de första fem musikanterna får man förmoda är de som förekommer på bilden inne i skivkonvolutet.

Låten Don't leave me inleder skivan. Den börjar med drömska hummanden till svagt ackompanjemang. Sedan börjar hon sjunga och kompet blir starkare men behåller sitt drömska transtillstånd där kompet blir som ett kaotiskt mantra. Man får en inre bild av ett stort antal människor runt en eld en mörk natt som stampar takten. En av skivans många höjdpunkter.

Titellåten After all this time är mer traditionell och melodiös med avslappnat piano och engegerad vacker sång med mycket temperament. Kompet är dynamiskt med emellanåt stark gitarr, bas och trummor och ibland bara pianot. Bra kaotiskt körande i bakgrunden.

New York city blues är en avslappnad låt med piano och munspel som kommer in perfekt då och då. Står och väger mellan jazz och blues. Bonnie Koloc sjunger fint även här.

Devil's nine questions har lite mer folklåtskänsla över sig. Nästan ohörbart ackompanjemang men Bonnie sjunger starkt och man får en enslig längtande stämning.

Another new morn avslutar första sidan. Den har ett rikt ackompnagemang med fin akustisk gitarr men även elgitarr och fina trummor och bas. Bonnie sjunger varierat och melodin är glad och medryckande. I slutet kokar de upp grymt överaskande starkt solo.

Andra sidan inleder med den utmärkta låten Rainy day lady. Den är lite drömsk och flödande med akustisk gitarr och en massa andra mystiska men äkta klanger och bra sång.

Jazz man har lite Carole King över sig i melodi och tempo. En av skivans bästa låtar. Fint ackompanjmang. Avslappnad och trallvänlig.

Victoria's morning inleder trevande och lite kontemplativt med vackert avskalat piano. Bonnie Koloc sjunger med inlevelse och känsla. Lite gitarr och även trummor smyger sig fint fram i vissa partier.

Got to get what you can är en annorlunda låt med taktfast hypnotiskt munspel eller kanske dragspel som dominerande instrument. Bonnie sjunger ganska bluesigt och lite ljusare munspel drar igång långa kaotiska solon. Mycket dynamisk låt där även en gitarr och kaotiska bakgrundsröster hörs ibland. Riktigt överaskande och bra.

Skivan avslutas med låten One sure thing som är väldigt vackert sjungen av Bonnie Koloc. Kompet är sparsmakat och omväxlande och dynamiskt. Det växer i styrka med rund lite funkig bas och akustisk gitarr. Sen river de av några mäktiga psykedeliska solon på elgitarr också. En ganska ödesmättad låt i vissa partier där Bonnie verkligen använder sin röst. Skivans bästa låt.

Sammantaget en väldigt omväxlande skiva som tar sig många uttryck men det är ändå samlat och enhetligt. Flera riktigt bra låtar och några överaskningar. Rekomenderas varmt.