Lekfullt och gitarrintensivt

Jefferson Airplanes sista klassiska album var Volunteers. Efter det slutade flera av medlemmarna och gruppen bytte namn till Jefferson Starship. Volonteers gavs ut 1969 samma år som gruppen spelade på Woodstock-festivalen.

Jag skulle nog vilja påstå att det är Jefferson Airplans näst bästa skiva efter Surrealistic Pillow. Här kommer Jorma Kaukonen till sin rätt med långa improviserade gitarrsolon. Fortfarande finns experimenten från de två föregående plattorna kvar men här är de lekfullare och mer musikaliska och därför mycket mer lyckade.

Förutom själva bandet bestående av Grace Slick, Paul Kantner, Marty Balin, Jorma Kaukonen, Jack Casady och Spencer Dryden så spelade även Nicky Hopkins och Jerry Garcia på skivan. Nicky Hopkins som kommer ifrån England på piano och Jerry spelar pedal steel guitar.

We can be together inleder skivan på ett bra sätt. Folkrock i grunden men gott om bra psykedelisk gitarr som varieras på tufft sätt och lite avslappnat piano kryddar anrättningen. Både Kantner och Grace Slick sjunger. I en kort sekvens så påminner den om Spirits Animal zoo.

Good shepherd inleder magnifikt med avslappnat vinande gitarr sedan blir låten stundtals akustisk. Grace Slick sjunger drömskt till grym vinande gitarr. Även Kantner sjunger.

The farm framförs återigen av både Kantner och Slick. Här finns bra avslappnat piano som tillsammans med den lätt galna sången i galna arrangemang skapar en härlig stämning.

Hey Fredrick inleder med grym tung gitarr och Grace Slick som sjunger så där klart och kallt som bara hon kan. Väldigt bra gitarr och annorlunda gitarr genom hela låten. Ibland tung och mycket bas, ibland surrar den som geting. Hopkins försiktiga piano känns även det helt rätt, det hörs även precis så tydligt som det ska mitt i gitarrens vilda rytanden. En av Jefferson Airplanes bästa låtar.

Turn my life down är en annorlunda låt i sammanhanget med lite soul eller kanske gospelinslag och en del orgel.

En av de bästa låtarna på Crosby, Stills and Nash debutalbum var låten Wooden ships. Den är faktiskt medförfattad av Kantner tillsammans med Crosby och Stills. Grace Slick tillför en extra dimension med sin röst och låten går betydligt långsammare och är betydligt mer skrämmande i den här versionen. Riktigt bra gitarr och lite piano som tillsammans med galna röstarrangemang mellan Kantner och Slick ger låten karaktär. Dessutom framförd med mycket variation i temperment.

Eskimo blue day har lite episk Quicksilver Messenger Service känsla över sig. Grace Slick sjunger mycket bra till otroligt känslofyllt gitarrspel med mycket improvisation av Jorma Kaukonen.

A song for all seasons är en liten folkrockslåt i samma anda som t ex Ripple eller Brokedown palace från Grateful Deads skiva American Beauty. Avslappnat barpiano och lite pedal-steel gitarr och lätt galen körsång. Riktigt härlig och medryckande.

Skivans kortaste låt, Meadowlands är speciell med endast en dallrande men ändå lågmäld orgel. Skulle i princip kunna vara hämtat från ett datorspel från 80-talet. Lite häftigt och känns konstigt nog helt rätt.

Titelspåret Volunteers avslutar. Är säkerligen en sammhällskommentar rent textmässigt. Melodin är medryckande och texten framförs lätt euforiskt. Har några fina gitarrslingor utslängda här och var.

Sammantaget är kanonskiva med många riktigt bra låtar och inga tråkiga stunder. Skivan känns helgjuten och genuin. Det man bär med sig är lekfullheten i sången och det fantastiska gitarrspelet.