Pianovirituosen

När man skriver om skivor så här så bara måste man ju ha med Fats Domino. En av de stora hjältarna som uppfann rocken. En underbar pianist och sångare. Låtar man mår bra av, musik som piggar upp på absolut bästa sätt.

Jag väljer att plocka fram skivan Million sellers by Fats från 1960 utgiven av Liberty. Tycks vara en engelsk skiva.

Först ut är Fats första låt The fat man från 1948. Grymt snabb och rockig låt med dundrande piano och en glad stämmning.

Going to the river har bra sång och behagligt piano. Melodin är en sån där härlig melodi som man känner igen från flera tidiga rocklåtar. Jag tror kanske att det är Stagger Lee som fått stå för inspirationen.

Please don't leave me är kul med call and answer spel mellan Fats på piano och en saxofon.

Sist på första sidan är Ain't that a shame en klassisk rocklåt med snabbt pianospel ganska grymma trummor och en innerlig avslappnad trumpet eller saxofon och så klart underbar sång av Fats.

Andra sidan inleds med Fats Dominos signaturmelodi Blueberry hill. Jag skulle kunna lyssna en hel dag på bara den. Pianospelet i inledningen är så att man ryser. Melodin är långsamt gungande och avslappnande. Så till synes enkelt men ändå så fantastiskt bra.

Anledningen till att jag köpte just den här skivan var faktiskt låten Bo weevil. En väldigt otypsik låt, med bara lite svagt piano och istället en banjo eller mandolin som dominerande instrument. Jättebra melodi och innerlig sång och den där typen av snabbt banjospel ala Bill Monroe som är så behagligt att höra. Låten är lustig på flera sätt. I den här versionen som är skriven av Fats Domino och hans kompanjon Bartholomew så tycks texten handla om någon som försvinner och som mamma måste sluta laga mat för att leta efter. Men sen finns en annan låt som heter likadant som bland annat sjungs av Leadbelly och även Eddie Cochran. Den handlar om någon slags skadeinsekt, en fluga som ger sig på bomull tror jag. Det är en klassisk blues. Fats version finns även insjungen av Bonnie Lou och Teresa Brewer.

Underbara Blue Monday finns också med på sida två. En klassiker i likhet med de andra låtarna. Fats Domino finns faktiskt med som medförfattare eller ensam författare på alla utom en låt.

Kanske ingen skiva eller album i egentlig bemärkelse, mer en samling av otroligt bra låtar. Alla låtarna hade väl antagligen kommit ut som singlar först och sedan kom de alla på en gång på lp. Det man bär med sig är det snabba pianot och det glada humöret. Något att lyssna på för att pigga upp sig efter en lång jobbig dag.