Soul med energi

Förra helgens skivmässa i Linköping bjöd på mycket skivbläddrande. Den här gången hamnade flera soulplattor i kassarna. Här ska jag skriva om en av dem. Otis Redding in person at the Whisky a go go utgiven 1968 på Atco. Den spelades in 1966 i Los Angeles. I baksidestexten nämns förstås Otis Reddings tragiska död i en flygolycka den 10 december 1967.

Skivan bjuder på soul med mycket energi. Otis sånginsats är fylld av intensitet och ett stort känsloregister. Mina favoriter från skivan blir I can't turn you loose och These arms of mine men hela skivan är fantastisk.

Intensiva I can't turn you loose inleder skivan. Bra trumpetspel och Otis sjunger fantastiskt och bjuder på sig själv i en riktig humörhöjare

Pain in my heart lugnar ner tempot med fina gitarrslingor och känslomässig sånginsats.

Just one more day har en underbar melodi. Med spruckna gitarrljud och grym inlevelse i sången. Sen kommer trumpeter och klipper i på precis rätt ställen för att förstärka känslan.

Mr. pitiful är en svängig låt med mycket rytm och en medryckande melodi. Bra saxofon och trumpetspel.

Övergår direkt i Rolling Stones-låten (I can't get no) satisfaction. Bra frenesi i sånginsatsen. Bygger upp en grym intensitet i slutet.

Andra sidan inleder med innerliga I'm depending on you. Snyggt saxofonspel och en riktigt bra sånginsats.

Any ole way är mer försiktig och melodiös. Mycket känsla i sången.

These arms of mine fortsätter med det känslosamt starka. En mycket vacker melodi med spännande mandolinliknande gitarr på ett par ställen och en fin anspråkslös gitarr som spelar melodin. Otis sjunger med en underbar väldigt genuin inlevelse.

Papa's got a brand new bag En James Brown klassiker. Rytmiskt och dansant med mycket trombon och saxofon. Otis har den rätta intensiteten i sitt framförande.

Avslutande Respect förknippar man först och främst med Aretha Franklin men det är Otis Redding som har skrivit låten. En kraftfull avslutning med rytmiskt gitarrspel och bra blås och en fantastisk sånginsats.