lördag 23 november 2024

New Orleans jam

Liveskivan Blueberry hill med Fats Domino från 1967 på Pickwick livar upp i höstmörkret. Flera av låtarna är det Fats och Dave Bartholomew som har skrivit men även några covers. Det som sticker ut mest är den 6 minuter långa versionen av Please don't leave me som är helt underbar att lyssna på. New Orelans blues när det är som bäst. Blåssektionen har sånt sväng och så varmt sound, det omistliga rullande pianot och Fats glada röst. Den var även med på en skiva med Fats som jag skrivit om här på bloggen tidigare.

Det här är en återutgivning av skivan Fats Domino '65 på Mercury men där är Please don't leave me endast dryga 5 minuter lång. Så den här utgåvan på Pickwick är ett måste för diggare av New Orleans blues Hur som helst är det en liveinspelning från Las Vegas just 1965. Den här skivan har jag lyssnat på sedan barnsben. Gillar estetiken på omslaget med prickarna som ger lite Cannon vibbar.

Blueberry hill inleder med klassiska pianotonerna med det rullande kompet samtidigt som melodin. Fats sjunger med sin glada mjuka röst.

Fats och bandet bjuder på otrolig spelglädje i Please don't leave me med grymt pianospel i samspel med trumpet och saxofon. Fantastiska improvisationer under dryga 6 minuter. Fats sjunger mycket bra också i call and answer med blåssektionen.

Fortsätter med glatt humör i Let the four winds blow rullande piano och en ganska vild saxofon.

A whole lot of loving en mer avskalad låt där Fats spelar lekfulla bastoner på pianot i sjunger snyggt i samspel med trumspelet.

Andra sidan inleder med I'm gonna be a wheel someday. Fats sjunger glatt och riktigt bra saxofon.

I'm in the mood for love är långsammare och mer rökigt jazzig. Stämningsfullt pianospel med instick på trumpet.

Hank Williams klassisker Jambalaya (on the bayou) gör Fats underbart bra. Grymt sväng med lössläppta improvisationer på saxofon och så klart piano.

Ain't that a shame rullande piano när det är som bäst. Fantastiskt sväng.

So long här drar de på rejält med trumpet i en intensiv improvisation som pianot löser upp och Fats glada värma röst.

2 kommentarer:

  1. Det skulle vara kul att ha några stenkakor med Fats Domino...

    SvaraRadera
    Svar
    1. The Fat Man från 1949 skulle vara riktigt kul att ha.

      Radera